down the mountain

Idag börjar jag jobba igen.
Ångest naturligtvis. Så är det alltid när man har haft semester.
Det känns ändå ganska ok.
Mitt största problem är att ta mig till tunnelbanestationen utan att bli knivhuggen typ.
Det känns lite så efter två oprovocerade knivincidenter (varav en slutade med dödlig utgång så med incident menar jag inte att det är en småsak) här i krokarna på väldigt kort tid i kombination med värmebölja som gör strålisar ännu mer stråliga.
Annars är jag förberedd och ganska laddad.
Lunchpåsen står packad i kylskåpet (zuccinipasta med marinerade champinjoner och körsbärstomater. Paranöts- och vitlöksströssel på det. Vindruvor och kiwi som mellanmål.)
Klänningen är framhängd.
Handväskan packad.
Vitaminer är tagna och inköpslista inför morgondagen är skriven.
Mitt mål och mission den här hösten (min hösttermin startar nu!) är att minska jobbets procentandel i mitt liv.
Annat ska äntligen få ta mer plats.
Bilden av mig själv ska inte definieras av jobbmänniskor.. utan av människor som jag TYCKER OM och som tycker om mig såpass mycket att dom väljer att lägga lite procent på mig.
Inget är inplanerat i veckan förutom att tyskväninnan kommer och vi ska ses på lördag. Först skansen och sen hem till ebs för middag.
Sen ska dottern och jag gå och se Bridesmaids. Oklart vilken dag.
Har du sett den bilregistret eller vill du följa med?
Man skrattar tydligen hela tiden!
Och nästa vecka så fortsätter jag och ebs vårt Buffy-maraton.
Jag tvingar henne att titta igenom alla säsongerna och dessutom tillsammans med mig.
Än så länge har vi bara sett fem avsnitt och hon har inte blivit biten ännu.. men ska inte tro att hon kommer undan!
Och så ska jag ringa glamourväninnan och boka in något med henne.
Och förr eller senare ska jag, che, che's bff D och ungarnas pappa genomföra Det Stora Tequilaexperimentet.
Jag ska förstås bara vara med som kontrollant.
Så det finns lite planer och lite hopp trots allt.

Och nu ska jag bädda sängen och swischa ihop min frukostsmoothie.

P.S.
Guldlock! Jag tänkte på dig när det där hände i Norge. Hemskt, hemskt och svårt att förstå. Hoppas att du kommer i slutet på månaden. Bl.a. skulle jag vilja att du läser pappas obduktionsrapport och förklarar för mig vad det var som hände egentligen. Vi fattar inte riktigt. Det var meningen att jag skulle ringa till doktorn som står på pappret.. men sen kom jag på att jag ju faktiskt känner en doktor! Sen vore det självklart mycket trevligt att träffas också förstås!