down the mountain

Undrar ni nu.

Jo.
Sådär. Skulle jag vilja sammanfatta det.
Spiken in i hålet och tömning av vätska gick som smort.
Sen var det själva knäckningen av nöten och jag gjorde som bilregistret tipsade om.. jag slog med en hammare.. nöten på skärbrädan och tjong! med hammaren.. men inget hände.
Till slut la jag nöten på golvet och slog så inåthelvete!!!!! med hammaren.
Då gick det.
Och så trodde man ju att det inte skulle vara något mer problem men där bedrog man sig.
Det allra svåraste med hela kokosnötsöppnandet var att få loss det vita alltså själva kokosen.
Det tog hundra år och alla knivar är nu buckliga och skeva.. t.o.m. en skruvmejsel blev sned.
Och resultatet blev en hög med vit kokos som inte skilde sig särskilt mycket från den kokos man köper i en påse.
Onödigt jobb med andra ord.
Det sämsta med det här landet just nu enligt mig är att det är alldeles omöjligt att köpa färska kokosnötter.
Young coconuts.. gröna kokosnötter.. är det som jag behöver till min matlagning.
Stört omöjligt är vad det är att få tag på det här.. och då har jag ändå letat runt i thai-affärer och frågat thailändsk expertis på jobbet.

Iallafall.
Sen kom dottern hem med två unga män i släptåg.
Man anar aldrig  vad som kan dyka upp i köket en söndagskväll. Det gäller att alltid vara beredd och kammad i håret.
Dom här två unga männen var dessutom mycket intresserade av raw food. På riktigt.
Den ena praktiserar själv. Den andra äter gärna.
Vi utbytte erfarenheter och jag lånade ut bok.
Sen gjorde jag den omtalade jordgubbstarteletten men orkade inte äta något själv men tydligen var den god.

Sen var helgen slut.