down the mountain

Jag känner mig lite, lite stressad.
Jag tror det är resfeber.
Det brukar slå till såhär dagarna innan... och jag blir alltid mer eller mindre däckad.

Allt är inte glasklart inför London-resan nästa fredag och det måste redas ut den här helgen.
Inga stora grejer... bara finputsning av detaljer..
(edit: det är extremt stora grejer inser jag nu efter att ha skrivit listan här nedan och jag är nu sjukt stressad!)

• Förmana sonen.
• Packningen förstås. Inga konstigheter men det måste ju göras.
• Tvätta.
• Städa här hemma.
• Fylla förråden till sonen och katterna.
• Hämta den gigantiska, illrosa resväskan på jobbet.
• Prata med styvmodern och andra som ska hålla ett öga på sonen.
• Placera ut extranyckel hos Indianen.
• Förmana sonen.
• Planera syrrans resa i detalj.
• Kanske klippa mig.
• Prata mycket, mycket strängt och allvarligt med sonen.
• Införskaffa nödvändigheter till resan.
• Vädja till sonen.
• Planera aktiviteter i London.
• Säkert något mer.
• Fundera ut hur vi ska ta oss till Arlanda.
• Spika ett tidsschema för fredagen.
• Gråtvädja till sonen och krama honom, tänka katastroftankar och bli patetisk.
• Fundera lite över det här med mobiltelefoner i London.
• Betala räkningar och göra en sorglig liten resbudget.
• Deppa lite över ovanstående punkt.
• Rycka upp mig och tänka positivt!
• Kvadrippelkolla handväskan så att pass och viktiga resepapper och visakort och annat superduperviktigt är med.
• Be dottern kontrollera.
• Be sonen kontrollera.
• OJOJOJ!!! HÖLL PÅ ATT GLÖMMA!!!!!
• CHECKA IN SYRRAN ONLINE!!!!!
• Inhalera något lugnande.
• Säkert något mer.

Det är väldigt jobbigt med resfeber.
Det tycker både jag och alla andra i min omgivning.

Jag har, som sonen talat om för mig att det heter, dygnat.
Experimenterade lite med mig själv.
Jag hinner ju aldrig bli färdig på jobbet så jag tänkte i torsdags att.... jag jobbar på!
Jag jobbar tills jag är klar!
Så jag jobbade och jobbade och jobbade...
Från kl 07.15 i torsdags och ända till kl 15.30 igår fredag.
32,5 timmar tror jag det blev. Nästan en hel arbetsvecka i ett svep.
Blev jag klar???
Nej.
Men jag fick bra mycket gjort!
Är jag knäpp???
Ja.
Det tycker t.o.m. jag själv.
Var jag effektiv hela tiden?
Jaa. Faktiskt.
Var jag mentalt stabil?
Nja. Det kanske inte var precis alla som tyckte att jag var jättetrevlig hela tiden. 
Det var dock en intressant upplevelse att vara på jobbet i 1,5 dygn.
Och se hur verksamheten faktiskt är igång dygnet runt.
Först är det dagen och sen kommer kvällen och sen NATTEN (som man nästan aldrig träffar) och så till sist kommer dagen igen.... och då har dom hunnit vara hemma och umgåtts med sina familjer och ätit och sovit och duschat och transporterat sig... och jag har bara suttit där på samma fläck och skrivit och skrivit och skrivit...

Jag kommer säkerligen att göra om det vid behov.
Nu när jag vet att det går.
Men doktor Guldlock ska inte oroa sig för min hälsa, vare sig psykiskt eller fysiskt...
Jag tror inte det kommer att bli så ofta.. måste ju tänka på melatonin-balansen.

En annan intressant grej var att det under mina 32,5 timmar i bunkern hunnit inträffa en klimatförändring.
När jag gick till jobbet i torsdags morse så var det polarvinter.
När jag gick hem igår så fick jag våraningar.
Massor med snö hade smält bort och man gick t.o.m. direkt på asfalten (första gången man såg den i år) här ute där jag bor.

Väl hemma somnade jag innan huvudet hamnade på kudden och sov sen nonstop till kl 06.00 imorse.
Så dygnsrytmen funkar fint.

ojojojoj
Nu måste jag skärpa mig om jag ska hinna.
(fick en hel del gjort igår men inte det jag skulle)
5,5 dagar kvar på jobbet innan London.
Igår bokade jag biljetter på Electric Cinema!
Alice in Wonderland ska vi se och vi ska sitta i fotöljer med fotpall och dessutom bjuds det på "mad hatter tea-party" med fingersandwiches, cupcakes och cocktail!

Jag är ju egentligen principiellt emot 3d-filmer av solidaritetsskäl p.g.a. den enögde sonen... det krävs ju två fungerande ögon för att se 3d.... men.... bestämde mig för att principerna inte gäller då sonen och jag befinner oss i två olika länder..

ojojojoj
måste tvätta håret
(även om det känns lite suicidalt att sticka in mitt elektriska hår i duschen)
ojojojoj

Kan det vara sant???
Går tunnelbanan på gröna linjen igen?????
Det verkar ju helt galet i så fall.
Ett mirakel.

Inatt drömde jag att jag åt en chokladmuffins.
Smakade sådär.
Tror att det bara var en dröm.
Sen drömde jag att jag hostade massor.
Det var också sådär.
Tror att det dessvärre inte var bara en dröm.

JAG VILL INTE BLI DET MINSTA SJUK NU (ÄNNU STÖRRE VERSALER) NÄR JAG SKA ÅKA TILL LONDON OM EN DRYG VECKA!!!!!!!
HÄR HAR JAG KLARAT MIG NÄSTAN HELA VINTERN!!!!!
OCH SÅ BÖRJAR DET KILLA I NÄSAN OCH ROSSLA I HALSEN NU!!!!!!!!
Ska jag ligga och hosta på ett dragigt vandrarhem?
Ska jag träffa en fattig konstnär som ser ut som Luciano Pavarotti (bless his soul) och som sjunger om mina kalla händer så att hjärtat brister för att det är så vackert???
I en europeisk huvudstad??
Det må var romantiskt på en operascen....  och dessutom min favvo-opera...
..men det betyder absolut inte att jag vill vara med om det på riktigt!!!!
Gud! Eller Ödet! Den som lyssnar!
Man måste kunna skilja på halvluddiga dagdrömmar och konkreta affirmationer!
Jag vill heller inte vara med i en bollywood-musikal och börja spotta blod!
Hur gullig Ewan McGregor än är!

Hjärtebristande vackert om kalla händer:

Vilken tur att jag råkade kolla in på aftonbladet.se.
Vilken tur att jag där läste om att någon expert sa att man borde undvika att gå ut om det gick.
"Man riskerar livet!" sa experten.
Vilken tur att jag då surfade in på sl.se och såg att tunnelbanan här ute i avkroken där jag bor är inställd.
Ersättningsbussar my ass!
Jag smsade genast långafarbrorn och sa att jag väntar tills efter rusningen innan jag ens försöker komma ombord på någon ersättningsbuss.
Jag vet nog hur det är.
Det är inte som om ersättningsbussarna står på kö.
Folk fryser och är stressade (gemytlich kombination) och när det väl dyker upp en ynklig liten buss... så ska den räcka till att ersätta 3 tunnelbanetåg... i rusningstrafik!!!!
Lynchstämning är vad det blir.
Det är ju verkligen katastrof.
Jag undrar hur många som får problem att ta sig till jobbet????

Var ute igår efter mörkrets infall.
Det gnistrade som tusen och tusen diamanter.
Som ett julkort med extra glitter.
Vackert men livsfarligt.

Första och troligen sista gången jag har röstat i melodifestivalen!
Självklart la jag familjens snåla matbudget på headbangarbrudarna i Crucified Barbara!
Enda nackdelen med dom var att man inte såg Nicki Wicked, trummisen, så särskilt mycket.
Det allra coolaste med dom är att dom är på riktigt!
Dom har spelat tillsammans sen tidiga tonåren, dom spelar faktiskt sina instrument själva och dom skriver sina låtar själva (fast kanske inte just bidraget igår).
Det är riktiga rocktjejer och dom är inte ihopplockade av någon fånig producent i någon fånig dokusåpa.
Och dom är riktigt stora på sina håll.
När dom åker till Frankrike och Italien så har dom skrikande män efter sig.

Fast nu ljög jag lite.
Det allra häftigaste är nog att Nicki Wickeds lilla mamma är min gamla kompis OCH att Nicki W jobbar på mitt jobb mellan världsturnéerna..
Man blir ju lite stolt... på ett indirekt vis..

Annars?
Jag och dottern gillade den afrikanske snubben.
Klart vi fattade att svenska melodifestivalen inte riktigt var hans forum.... men vi gillade gunget och han hade en skön attityd. Medelålders på ett världsvant och sofistikerat vis.
Timotejflickorna???
Njä....
Jag säger som Annika Lantz: Antingen vill jag vara dragspelsspice eller flöjtspice!
Tjatig låt.
Jag och dottern gillade också Ted Gärdestad-snubben.
Är han programledare i bolibompa?
Det borde han vara.
Darin?
Njä...
Han är ju tråkig och alldeles för seriös.
Och fula kläder.
Han ska hålla sig till Michael Jackson-covers (och DEFINITIVT hålla fingrarna borta från Cold Play! Grrr!).
Det gjorde han ju så bra i Idol.
Eller så var det bara att han var ung och oförstörd då.
Nu är han ju medelålders på ett synnerligen ocharmigt och RåckstaGrillen-aktigt vis.
Den där Elinbruden då?
Jag måste erkänna att jag är svag för Doktors-temat... hon borde ha jobbat mer med det!

Här är mina doktors-favoriter:



Och här:


P.S.
Naturligtvis är Nicki Wickeds mamma den coolaste sjuksköterskan ever!
Bara för att knyta ihop temat lite.

Det är något visst med sjuksköterskor!

Idag är det fullspäckat schema på jobbet.
Jag är på god väg att få ordning på allt mitt kaos.
Priset är dock att jag har nollkoll på allt annat som händer på jobbet och att jag sitter kvar på kontoret till klockan nio varje kväll.
Så det är ingen normal arbetstakt och det kommer inte att fungera i längden.
Nu är målet att inte lämna en massa högar efter mig när vi åker till London.

På lördag är det melodifestivalen.
Naturligtvis hejar jag och alla i min omgivning på coolaste och snyggaste tjejerna i Crucified Barbara!
Och den allra coolaste och snyggaste är deras trummis... så henne lär man väl inte få se så mycket av....
När hon inte är ute på världsomspännande turnéer så är hon gäst hos verkligheten.. hos oss i hemtjänsten på Kungsholmen!


Nu måste jag tvätta håret.
Det är en elektrisk katastrof.

Om jag hade trillat av vagnen igår så är jag nu helt och hållet frånåkt... vagnen finns inte längre i sikte...
Och det är långafarbrorns fel!
Fast rent officiellt och kontorshierarktiskt sett så är det che's fel.
Han är yngst och grönast och få därmed ta skulden för allt!

Långafarbrorn med sambo MM bjöd på tre vodkabaserade drinkar och då är det svårt att begränsa sig... man måste ju dricka alla..
Om man är bjuden på middag så kan man ju inte bara äta förrätten och sen avböja resten av menyn.
Drinkarna var goda och starka och sällskapet var trevligt och allt var bra... fast tre drinkar är definitivt två för många för mig.
Inga direkta skandaler... möjligen blev bästachefen liite pratgladare än vanligt (knappast möjligt)..  och möjligen var tomteblosset den som hördes minst för en gångsskull..
Det trista med det hela för min del var att jag visste att jag var tvungen att åka heeela vägen hem hit till yttersta gettoförorten... men det gick bra...
Har nu sovit i 6 timmar och ska jobba hemma fram till lunch.
Min mage är urspårad.. och jag vaknade med nackspärr men annars känns det rätt skapligt trots allt..

Nu måste jag bara spåra upp den där vagnen och klättra ombord!

Alltså.
Jag behöver liksom inte lära mig någon läxa.
Jag har redan lärt mig den hundra gånger.
Jag vet att jag inte tål socker och att det ger mig magont, illamående, trötthet, irritation m.m. m.m.
Varför måste jag testa det igen och igen????
Äta 2,5 semlor!!!
Jag tycker inte ens om semlor!!!
(om dom inte är små och hemgjorda... men det är dom ju aldrig)
Allt sött och fett som jag inbillar mig att jag dregglar efter är bara gott ända tills jag verkligen stoppar det i munnen... då upptäcker jag i 99,9% av  gångerna att det inte lever upp till mina fantasier.
Detta har jag redan lärt mig.
ÄNDÅ måste jag!
Nu mår jag illa och är fruktansvärt obekväm i mig själv.
Obalans.
Och det är inte ens den psykologiska biten...
Att jag är missnöjd och arg på mig själv (snarare trött på mig själv)....
det är verkligen den fysiska sidan av det hela..
Det tar längre tid att bygga upp välmåendet än att rasera det.
Nu måste jag gå cold turkey igen och tugga äpplen och morötter som inte smakar någonting.
Det tar flera dagar innan min hjärna fattar galoppen och sockermonstret har tynat bort (helt och hållet verkar det inte tyna bort... ligger där och trycker lite latent.. som en annan fästing i skärgården..)

Men jag kämpar vidare!
För JAG är envisare än mig själv.
Jag ska ändra mitt beteende och jag ska må bra.
Jag vet precis hur det ska gå till.. jag har nyckel till hemligheten.. behöver inte gå med i scientologerna.. har kommit på det alldeles själv..
Jag ska, i sann OS-anda, ta GULD, i kampen mot mig själv!
Fast silver är snyggare.
Jag ska ta SILVER i mitt eget inombordsliga Olympiska Spel.
I mitt OS så får alla som vinner silver.
Sen kommer bärnsten, vilket jag tycker är skitfult och därför är det bäst för mig att jag vinner.
Heja mig!

Idag är det cocktail-hour hos långafarbrorn med kontorskollegorna.
Du har väl något alkoholfritt?
Och jag har strukturerat upp min oreda på skrivbordet.
Och gjort en lista på vad jag ska göra idag.
Igår satt jag kvar 2,5 h på jobbet.
Jag måste komma ifatt innan London!

Idag fyller min lilla gris och solstråle 20 år.
Jag kallade henne så, då för drygt 20 år sen... då när lillan kom till jorden.
Jag roade mig med att läsa igenom en hel väska med dagboksanteckningar igår.. hitade dom av en slump när jag letade efter annat...
Mest en massa elände och bedrövelse men också en och annan rapport om älskade dottern.. och sen också älskade sonen..
Blev vemodig och lite ledsen för den jag var då...
Men också glad.
Dels för att jag hade vett att pränta ner några av alla dessa ögonblick som var livet då och som man omöjligen kan komma ihåg.
Dels för att livet faktiskt inte står still även om man ibland kan få för sig det.
Livet pågår och lever sitt eget liv fast man själv inte har förmåga eller kraft att förändra.
Jag är inte helt och hållet samma idag som jag var då.
Min tillvaro är inte heller samma.
Det blev bättre... fast jag misströstade rätt ordentligt.. och det blev bättre för att jag lärde mig något och för att jag var envis och inte gav upp fast jag då upplevde det som om jag stångades med en vägg...
Och det bästa av allt har jag kvar!
Mina bästa, bästa ungar.
Och en av dom fyller alltså 20 år idag!
Och det ska vi fira nu på morgonen.
Först tänkte vi väcka vederbörande med "London Calling"... men efter lite dividerande enades vi istället om "Its a Living Thing".
Familjelåten.
Och så ska hon få en resväska.
Och en bentolåda från Granit.
Med pack-lunch i.
Sonen har ägnat timmar åt att rita en teckning och så har han bestämt frukost.

Sen blir det en vanlig dag.
Vi firar mer i London.
Jag ska jobba hemma idag och försöka komma ifatt paperwise.
Men om dom ringer i panik från jobbet så måste jag åka dit.
Vi får väl se.

Bästa leksaken:

Sonens stinkande strumpa.
Festligaste ever!

Hon har också lärt sig att man inte behöver vara rädd för ett bittert cat-ass.
Bakdelarna kan man jaga hejvilt.. bara man tvärnitar när dom väsande vänder sig om!
Dom bittra katterna börjar sjunka ner i en djup depression.
Jag har sagt till dom att leksakshunden ska åka hem ikväll men jag är inte riktigt säker på att dom kopplar.
Varje gång jag vaknade till lite i natt så satt Frasse-katten och glodde dystert på min säng.. rättelse: HANS säng... nu upptagen av typ... the beast!

Sötaste leksaksvalpen är här. Väger något hekto. Mycket behändig.
Tänk en sån där liten batteridriven sak som rätt vad det är gör en volt.
Precis så.
Fast volten blir mer ett högt upphopp åt det ena eller andra hållet.
Sylvassa tänder, tokpigg, älskar hela världen, huvudet på sned och örona framåt och så DOINK!... stenhård sömn....
Vi är kära jag och sonen.

Jag och leksakshund såg melodifestivalen och vi tyckte väl... sådär..
Det var bättre förra gången.
Helt ok att Andreas gick till final.
Den andra.. vattenpojken.. tyckte jag var lite tjatig.. blev trött på den redan vid första lyssningen..
Gillade såklart den där espinosa-tjejen... som en ung Agneta Fältskog.. vackert och rörande.. kanske inte riktigt i sitt rätta sammanhang..
Sen komasomnade vi.

Jag åt gift igår igen.
Det förvånar mig inte.
Det är precis det som är faran med att trilla av vagnen.
Nu blir det stenhårda tag och jag ska köpa methodraine och köra det dom sista 20 dagarna innan London.
Idag ska vi åka in till kontoret och hämta grejer.. måste sitta hemma imorgon och jobba JÄRNET!

Ok.
Sov som en stock.
Skulle se Erin Brokovich kl 22.30... men i exakt samma sekund som den började blev jag så himla trött i ögonen så jag tänkte att jag blundar lite... och sen kommer jag inte ihåg något mer.
Vaknade exakt 10 timmar senare med begynnande huvudvärk... får nästan alltid det om jag sover för länge... men inte värre än att det gick att åtgärda...
Nu är det storstädning som gäller.
Kl 16 kommer en liten person hit som vi aldrig har träffat förut.
Syrrans  jack russell valp som jag och sonen ska passa medans syrran, syrranspojkvän, dottern och dotternspojkvän kryssar iväg ett dygn på någon obskyr båt.
Kryssningen var redan bokad och klar när syrran blev erbjuden valpen... annars hade dom aldrig stuckit iväg.. lilla valpen har bara bott hos dom i ca 2 veckor och är bara en liten bebis... gullegull..
Jag och sonen ska valpvakta den stenhårt och skydda den mot alla stygga och bittra katter.
Våra katter blir alltid stygga och bittra när det är en hund i närheten.. och fräser och väser och skickar onda ögat all over.... den här valpen kan kanske också förväxlas med en skeppsråtta av något slag och alltså ett potentiellt byte.
Om katterna inte uppför sig så blir dom inlåsta i dotterns rum.
Straffet!

Igår tog jag ett återfall.
Jag åt godis.
Inte så mycket men ändå!!!!!!
Det går inte att vara sockeraddict och bara ta lite.
Mig kan jag inte lura!
Jag blickar framåt och fortsätter och tänker inte låta mig dras ner i sockerträsket!!!
Kunde lika gärna sticka ut ena foten i trafiken så den blev överkörd.... lika osnällt är det mot kroppen.. och lika DUMT!

Ville bara informera om det!

..eller....

??

Det kanske bara var en dröm ändå!!?

Jag drömmer så oerhört intressant emellanåt.
Man kan undra vad mitt undermedvetna vill säga...

Vi klappar ju händerna på jobbet när vi får en ny kund.
Det börjar bli så etablerat nu så varje gång någon börjar klappa så sprider det sig genom rummen... en gång hörde jag t.o.m. applåder inifrån toaletten..
Nu har vi även börjat knäppa med fingrarna för nyanställda.
Det är en minst lika rolig händelse... om inte ännu roligare eftersom vi alltid lider av brist på folk.
Vad gör vi inte för att hålla humöret uppe och vansinnet på avstånd!!?

Idag är det stressat och pressat precis som vilken vanlig fredag som helst.
Dessutom måste jag ut på hemligt uppdrag på lunchen. Jag bara måste.

Matmässigt:
Eftersom solskenet var sjuk igår också så kunde jag äta samma svampstroganoff och råris till lunch som i onsdags.
Praktiskt.
Räckte till middag också.
Jag slarvar något erbarmerligt med drickandet. Har liksom inte tid att springa på toaletten.
Blåbärsgröt med äpple till frukost blev det.. och jag tror det räcker till idag också.
Efter det måste man borsta tänderna annars ser det ut som om man har snabbhalsat en flaska rödvin.
Hade ju tänkt koka ihop en tomatsås till lunch idag... men eftersom jag blev kvar på jobbet till kl 21 igår (och by the way fick MASSOR gjort.. dock bara en promille av det som ligger och dammar på skrivbordet..) så får det bli sötpotatissoppa istället som jag redan har här hemma i kylskåpet.
Solskenet får tycka vad hon vill om det.
Hon kommer att tycka att det är mycket, mycket osaltat.
Sötpotatis OCH morötter blir väldigt, väldigt sött.
Men lite fetaost och örtsalt på det och så tycker i alla fall jag att det duger.

MEN... beträffande detoxen.... jag måste säga att det går alldeles utmärkt!
Jag äter gott och regelbundet och har hittills inte haft något problem med att avstå från giftigheter.
Jag sover nonstop och kanske kanske att jag har lite mer energi med tanke på att jag jobbat över två dagar i sträck och dessutom varit effektiv..
Torrborstning och nässköljning får jag ta igen i helgen.
Ahhh! Nässköljning!
Som ett dopp i en sval pool!
(Ajjjjj! Torrborstning!
Som att få lite stryk!)

Bråttom nu.
Bara jag och che på kontoret idag och kräksjukan härjar skoningslöst bland både personal och små tanter och farbröder.
Solskenet är fortsatt magsjuk och långafarbrorn är ledig idag.
Vad som helst kan hända!!

Det blev sen lunch igår efter min lilla uterunda förbi 4 damer och 1 herre... men jag kokade mitt ris i 45 minuter och den där svampstroganoffen var riktigt god!
Det blev över och finns kvar till idag också.
Det går hur bra som helst med ätandet och jag sover som en prinsessa... dvs som törnrosa.. klubbad och 1 natt är inte riktigt nog.. 100 år låter mer lockande..
Däremot har jag inte lyckats förmå mig till citronvatten och torrborstning... för att inte tala om nässköljning.. när jag går upp såhär tidigt.. hinner liksom inte..
Får ta igen det i helgen.

usch usch
är faktiskt lite nervös inför dagen...
bäst att skynda

Nu tycker jag ännu mer synd om solskenet för hon ligger hemma och är magsjuk.
Det är ju ändå värre än att äta svampstroganoff kan man tycka.
Vi får väl se vad jag själv tycker efter lunch.
Nu ska jag springa ut till ett gäng damer och herrar.
Vi har sammanlagt 11 sjuka idag, både dag och kväll.
Och kunderna ligger hemma och spyr.
Kräksjuka.
Långa farbrorn tycker inte att det är kul.
Han vill bara gråta säger han.
Men han ska vara storsint och ge appendix en ny chans.
När det gäller jobbet.

Idag tycker jag lite synd om solskenet för jag har lagat svampstroganoff till lunch och den är extremt osaltad (och lider av det) och slemmig.
MEN den är nyttig och avgiftande... innehåller shitaakesvamp som ska vara himla bra och immunförsvarsstärkande.
Vi ska äta den tillsammans med råris och sallad (tomater, paprika, avokado) med vinegrätt.
Till frukost blir det blåbärsgröt med rivet äpple.
Jag känner mig duktig för jag har redan bestämt vad det blir för mat på fredag.
Jag köpte quinoaspagetti igår och tänker servera det med en tomatsås gjord av färska tomater och örter samt rostade pinjenötter. Och sallad förstås.
Igår var jag stark.
Jag åt upp halva fruktkorgen på kursen, stannade i lokalen och åt kall (KALL... ingen micro, ingen spisplatta) sötpotatissoppa med feta till lunch och drack endast vatten och örtté.
Till middag blev det kebabbuffé med sonen.
Perfekt för veganer. Skriv upp det nånstans.
Massor av olika sallader, fallafel och vinbladsdolmar.

Skojigt igår.
På vägen ut till Danderyds Sjukhus lyckades jag expressdejta två gamla vänner som jag inte sett på år och dar.
Ibland är man effektiv.
Vid Hötorget dunsade söta B (yes guldlock... den B som vi surprisade med trollstav och diadem! Otroligt söt, nu lärare i Rågsved (?) och fortfarande migränproblem) ner på sätet mittemot.
Hela vårt kära återseende och uppdaterande av nuläget gick i extrem fastforward (tänk: mössen i askungen på julafton!) eftersom jag var tvungen att hoppa av på t-centralen en station senare.
Sen hann jag inte mer än kliva på Mörby-tåget på t-centralen förrän jag hörde "Heeeeej!".... och då var det storasyster till käraste glamourväninnan, tillika en beatlessyster, som  stod där på väg till jobbet som låg vid Östermalms torg.. en station senare.
Hjärtligt återseende och uppdate i fastforward igen (tänk återigen: mössen i askungen!).
Fick mig att fundera.
Tänk vad bra om man alltid kunde vara så effektiv och få så mycket gjort på så kort tid.
Man skulle ju hinna minst dubbelt så mycket.
Praktiskt.

Utöver detta hann jag också med att ha lite kvalitetstid med dom älskade ungarna igår.
Först, som nämnts ovan, med sonen på Kebabkungen.
En trevlig stund med en trevlig och o-butter son med prat om både viktiga och oviktiga ting.
Sen matlagning med dottern.
Hon lagade sitt och jag mitt och stämningen var god.

Nu undrar jag bara:
Vem har pissat på badrumsgolvet????
Hoppas det är katten!

Inatt drömde jag att jag blev begravd i snö. Nästan. Jag sjönk liksom ner i en stor snögrop så bara huvudet stack upp och så rasade snön ner från sidorna mot mig. Blev dock räddad.
Sen drömde jag att jag blev begravd i sand. Nästan. Dito händelseförlopp.
Det var liksom aldrig någon fara.. men känslan var otroligt verklig när jag sjönk ner och inte fick fäste under fötterna och det inte fanns något att ta tag i.
Det handlar väl om att tappa kontrollen.
Men jag är inget kontroll-freak... så jag vet inte riktigt vad mitt undermedvetna vill säga mig..
Att jag har lite mycket på jobbet kanske???
Igår passade jag i alla fall på att sitta kvar och jobba ikapp lite medan dottern var på sin dansträning.
Fick lite gjort.

Idag är det gruppledar-utbildning för sista gången i det gudförgätna Täby.
Vaknade kl 03.00 med tydliga migränindikationer.
Samt obehagliga känningar i halsen.
Tog tabletter och somnade om och nu är i alla fall migränkänningarna borta
Halsen killar fortfarande.
Kom på att jag inte drack något igår.
Högst enochenhalv kopp örtté.
Inte så bra och definitivt huvudvärksframkallande.
Har faktiskt funderat på att stanna hemma idag och bevaka halsen.. men beslutat mig för att jag inte får missa sista kursdagen. Det är värt en hel del att träffa dom andra stackars gruppledarna och man lär sig alltid något.... om inte annat så om livet..
Och sen ska jag ju dejta sonen och plugga på nåt café.
Då kan man inte vara hemma och vara sjuk.

Detox-dagen igår gick strålande!
Förutom det där obefintliga drickandet då.
Solskenet arrangerade både frukost och lunch och t.o.m. middag.
Frukost: havregrynsgröt med rivet äpple (mitt tillägg) och sesammjölk (sesamfrön, banan, äpple, vatten)... oväntat gott och låg som en varm liten filt i magen.
Lunch: ugnsbakade paprikor fyllda med en röra bestående av kikärter, bönor, lök, champinjoner, tomat och vitlök samt en sallad till det. Vanvettigt gott tyckte vi.. våra magar blev tyvärr ganska upprörda.. tur att vi har flera toaletter varav en som ligger lite avsides.. den s.k. numbertwo-toaletten..
Middag: samma som lunchen.. solskenet hade gjort 4 paprikor och man blev proppmätt på 1.

Idag ska jag alltså försöka överleva detox-mässigt fast jag ska på kurs.
En riktig utmaning.
Vi får se hur stark viljan är. Det är viljan mot drifterna!
Imorgon är det min tur att fixa lunchen... jag kan ju aldrig toppa gårdagen.. vi får se vad det blir.
Nu ska vi googla lite om det.. har inte tillgång till dator idag och måste handla på hemvägen..

Ha en underbar dag!

Här sitter jag och dricker mitt citronvatten.
Har sovit precis hela natten.
Somnade rätt tidigt igår (till How I met your mother.. förstås!) och vaknade och tänkte att nu är det morgon igen... samlade ihop min mobiltelefon och mina glasögon och begav mig mot badrum och morgondusch när det slog mig att larmet nog inte hade gått.. att jag kanske skulle se efter vad klockan var... och vilken tur att jag gjorde det för klockan var nämligen 22.30 och hela natten var kvar!
(nog för att det sägs att man får mer energi av en detox och således ett minskat sömnbehov och därav mer tid över... men... att börja gå upp så tidigt så att det fortfarande är kvällen innan... känns lite överdrivet...)
Så jag kramade om den hemvändande sonen (oskadd!) och dök i säng igen.
Tänkte att hur ska jag kunna somna om nu då???? och så donk! så gjorde jag uppenbarligen det för sen blev det morgon på riktigt. Jag har kontrollerat det noga.

Idag ska det tydligen komma en dam från huvudkontoret och inspektera våra rutiner.
Jag och chefen måste då sitta med henne i timmar.
Och imorgon är det kurs hela dagen.
Det ska bli kul.
Det enda jag bekymrar mig lite över är matintaget.
Jag har ju varit så duktig nu. Jag känner att kroppen reagerar positivt och börjar må riktigt bra och så ska jag förstöra det med en dagens på den där sunklunch-haket där vårt företag har konto.
Kommer jag att kunna stå emot?
Jag måste lägga upp en strategi och förbereda mig mentalt.
Frukt finns det alltid.
Och en råkostbuffé.
Kanske kan jag fråga den arge mannen på haket om han kan fixa en tallrik med bara varma grönsaker... säkert ingår grönsaker åtminstone någonstans på menyn... om jag vågar...
Han kallas ju inte den arge mannen utan anledning.
Största problemet och faran är ändå min mentala svaghet.
I know me.
En utmaning helt klart.

Idag ska i alla fall solskenet fixa lunchen!
Och kanske även frukost.
Hon svamlade något om havregrynsgröt och sesammjölk igår.
Det låter.... sådär...
Men jag vill inte hämma henne nu när hon har kommit igång och visar ett sånt engagemang.
I have clearly woken the beast.

Såg 2012 igår och kanske är det därför jag ägnat största delen av mina drömmar inatt åt att hoppa över gigantiska stup och sprickor. Vid ett tillfälle hängde jag även i knävecken och tänkte att det är inte ofta man gör det nuförtiden..!