Undan hunden annars blir du bunden!
Gårdagen förlöpte väl.
Jag är själv förvånad.
Dagen började visserligen med en rejäl wakeup-örfil i form av tre sjuka.. men jag imponerade på mig själv och vi löste det på ett helt ok sätt.
Che försvann ut i västra förorterna och vi hanterade separationsångesten genom att förära honom en stol vid bordet där vi klistrade upp den porträttlika labradorbilden.. nu kan vi låtsas att han fortfarande är kvar..
Sen kom långafarbrorn huxflux in och jobbade några timmar och det sammanföll med att che också dök upp och plötsligt kunde man tro att man åkt tillbaks ett halvår i tiden.. som om inget hade hänt och alla pappor och hundar levde och att frassekatten ängsligt hårdbevakade lägenheten här hemma.
Och sen avslutade jag och little-miss-sunshine dagen med att på ett avancerat teambuildingsaktigt vis pyssla ihop en festlig blomma av två glitterpiprensare till en liten tant som fyller år idag tisdag.
Men sen var inte dagen slut.
Sen kom sonen och dottern och vi gick till banken och sonen cashade ut sina försäkringspengar och betalade av sina skulder och sen bjöd han flott på middag på Texas Burger.
Så nu är jag inte pank och idag kan jag äta dyr rawfood-lunch.
Och det känns bättre idag än igår för jag känner att jag fått lite mer kläm på det här med planeringen på jobbet.. dom arbetsuppgifter som che skött hela sommaren och som jag släppt helt.
Visserligen kommer jag inte att hinna med något annat.. men det ser jag inte riktigt som mitt problem. Det får väl någon chef bekymra sig över tänker jag.
Idag ska jag och dottern vara kulturella.
Måste gå på Fotografiska och spana in Leibovitz-utställningen. Vi är piskade därtill.
(nu fick jag upp både intressanta och obehagliga bilder av långafarbrorn och hans mm på min inre biograf.. )
Hela den här frasse- och che-grejen har på något sätt blandats ihop i mitt känslomässiga inre.
Skilsmässobarnet i mig har rationaliserat det hela till något pälsaktigt och gullighetssorgligt.
Det har blivit som en övergiven hundvalp.
Som den där übersorgliga lilla boken om hundvalpen Ludde som jag älskade när jag var liten.
Som alla bara jagade bort.
"Undan hunden annars blir du bunden!"
(ännu fler bilder på min inre biograf... Du har besudlat mitt inre, Långa Farbrorn!)
Tills några snälla barn hittade Ludde och så fick han bo där och så åt alla glass och tårta och Ludde var så glad, så glad för nu hade han ett hem!
Typ så. Samma känsla.
Men jag är en anpassningsmästare.
Jag vänjer mig alltid.. både vid gott och ont..
Och jag gråter mest när det är lyckligt.
Jag är själv förvånad.
Dagen började visserligen med en rejäl wakeup-örfil i form av tre sjuka.. men jag imponerade på mig själv och vi löste det på ett helt ok sätt.
Che försvann ut i västra förorterna och vi hanterade separationsångesten genom att förära honom en stol vid bordet där vi klistrade upp den porträttlika labradorbilden.. nu kan vi låtsas att han fortfarande är kvar..
Sen kom långafarbrorn huxflux in och jobbade några timmar och det sammanföll med att che också dök upp och plötsligt kunde man tro att man åkt tillbaks ett halvår i tiden.. som om inget hade hänt och alla pappor och hundar levde och att frassekatten ängsligt hårdbevakade lägenheten här hemma.
Och sen avslutade jag och little-miss-sunshine dagen med att på ett avancerat teambuildingsaktigt vis pyssla ihop en festlig blomma av två glitterpiprensare till en liten tant som fyller år idag tisdag.
Men sen var inte dagen slut.
Sen kom sonen och dottern och vi gick till banken och sonen cashade ut sina försäkringspengar och betalade av sina skulder och sen bjöd han flott på middag på Texas Burger.
Så nu är jag inte pank och idag kan jag äta dyr rawfood-lunch.
Och det känns bättre idag än igår för jag känner att jag fått lite mer kläm på det här med planeringen på jobbet.. dom arbetsuppgifter som che skött hela sommaren och som jag släppt helt.
Visserligen kommer jag inte att hinna med något annat.. men det ser jag inte riktigt som mitt problem. Det får väl någon chef bekymra sig över tänker jag.
Idag ska jag och dottern vara kulturella.
Måste gå på Fotografiska och spana in Leibovitz-utställningen. Vi är piskade därtill.
(nu fick jag upp både intressanta och obehagliga bilder av långafarbrorn och hans mm på min inre biograf.. )
Hela den här frasse- och che-grejen har på något sätt blandats ihop i mitt känslomässiga inre.
Skilsmässobarnet i mig har rationaliserat det hela till något pälsaktigt och gullighetssorgligt.
Det har blivit som en övergiven hundvalp.
Som den där übersorgliga lilla boken om hundvalpen Ludde som jag älskade när jag var liten.
Som alla bara jagade bort.
"Undan hunden annars blir du bunden!"
(ännu fler bilder på min inre biograf... Du har besudlat mitt inre, Långa Farbrorn!)
Tills några snälla barn hittade Ludde och så fick han bo där och så åt alla glass och tårta och Ludde var så glad, så glad för nu hade han ett hem!
Typ så. Samma känsla.
Men jag är en anpassningsmästare.
Jag vänjer mig alltid.. både vid gott och ont..
Och jag gråter mest när det är lyckligt.
saknar
Typiskt, typiskt mig..
Har knappt sovit någonting.
Den här dagen kommer inte att bli kul.
Den här veckan kommer inte att bli kul.
Har faktiskt nästan lite ont i magen.
Fattar inte hur saker och ting ska fungera nu när che inte ska vara med oss.
Och pank är jag också.
Och nu dessutom trött.
Och dessutom måste jag hinna till Fotografiska innan fredag och se Leibovitz-utställningen.
Annars förlåter jag inte mig själv.
Och jag vill gärna hälsa på Frassekatten också. Som numera bor hos dotternsföredettapojkvän.
Jag orkar inte tänka på det och vad det innebär.
Jag vill se det som tillfälligt.. men innerst inne förstår jag att han inte kommer att komma hem mer..
Han fungerar inte hemma hos oss.. mår uppenbarligen inte bra här eftersom han måste revirmarkera all around.. vilket han inte gör där han är nu... vilket är BRA!!!
Aldrig mer Frassekatten...
Det gör ont när jag tänker tanken fullt ut.
Det är bara för sorgligt. Orkar inte tänka så noga på det.
Han lever i alla fall. Han finns.
Och självklart är jag glad över att vi har hittat en lösning som han uppenbarligen mår bra av.
Men JAG har abstinens.
För att inte tala om dottern. Och t.o.m. sonen.
Sorg.
Anyhoo.
Det kommer att bli en jobbig vecka.
Tråkig också känns det som.
Framförallt en TRÖTT vecka.
Och fattig.
Kära Universum!
Ge mig lite INSPIRATION!!!
NU!!
tack
Har knappt sovit någonting.
Den här dagen kommer inte att bli kul.
Den här veckan kommer inte att bli kul.
Har faktiskt nästan lite ont i magen.
Fattar inte hur saker och ting ska fungera nu när che inte ska vara med oss.
Och pank är jag också.
Och nu dessutom trött.
Och dessutom måste jag hinna till Fotografiska innan fredag och se Leibovitz-utställningen.
Annars förlåter jag inte mig själv.
Och jag vill gärna hälsa på Frassekatten också. Som numera bor hos dotternsföredettapojkvän.
Jag orkar inte tänka på det och vad det innebär.
Jag vill se det som tillfälligt.. men innerst inne förstår jag att han inte kommer att komma hem mer..
Han fungerar inte hemma hos oss.. mår uppenbarligen inte bra här eftersom han måste revirmarkera all around.. vilket han inte gör där han är nu... vilket är BRA!!!
Aldrig mer Frassekatten...
Det gör ont när jag tänker tanken fullt ut.
Det är bara för sorgligt. Orkar inte tänka så noga på det.
Han lever i alla fall. Han finns.
Och självklart är jag glad över att vi har hittat en lösning som han uppenbarligen mår bra av.
Men JAG har abstinens.
För att inte tala om dottern. Och t.o.m. sonen.
Sorg.
Anyhoo.
Det kommer att bli en jobbig vecka.
Tråkig också känns det som.
Framförallt en TRÖTT vecka.
Och fattig.
Kära Universum!
Ge mig lite INSPIRATION!!!
NU!!
tack
dear me!
Jag lider av allvarlig London-abstinens!
Det bara kom! Helt utan anledning eller förvarning.
Lite krispig höstkänsla i luften och tydligen tycker min kropp och mitt undermedvetna att det då är på tiden att åka till London.
Jag var ändå rätt mättad efter vår resa i våras.
Har nu kommit på den fantastiska idén att bjuda ebs på en födelsedagsresa dit i november.
Hon fyllde år för en vecka sen och jag har inte lyckats gratta henne än och det måste ju kompenseras.
Så nu räknas det febrilt på billiga flygbiljetter, flygplatsbussar och vandrarhem.
Hon är ju kräsen den där ebs och kan inte bo hur skabbigt som helst.
Problemet är bara att både hon och jag har svårt att komma loss från jobb och sånt.
Men det måste gå!!!
Och blir det inte med henne så åker jag med någon annan.
Jag måste dit!
Det bara kom! Helt utan anledning eller förvarning.
Lite krispig höstkänsla i luften och tydligen tycker min kropp och mitt undermedvetna att det då är på tiden att åka till London.
Jag var ändå rätt mättad efter vår resa i våras.
Har nu kommit på den fantastiska idén att bjuda ebs på en födelsedagsresa dit i november.
Hon fyllde år för en vecka sen och jag har inte lyckats gratta henne än och det måste ju kompenseras.
Så nu räknas det febrilt på billiga flygbiljetter, flygplatsbussar och vandrarhem.
Hon är ju kräsen den där ebs och kan inte bo hur skabbigt som helst.
Problemet är bara att både hon och jag har svårt att komma loss från jobb och sånt.
Men det måste gå!!!
Och blir det inte med henne så åker jag med någon annan.
Jag måste dit!
gruppgrepp
Jag har allvarliga publiceringsproblem på den här bloggen.
Men jag ger inte upp för det.
Det är svårt att publicera när man inte har någon tid att skriva och ingen dator hemma.
Nu sitter jag på jobbet och ska snart pallra mig hem.
Jag är heeeelt slut.
Det har varit en jobbig vecka och jag har varit påverkad av den där jetlaggen.
Sonen har fyllt 18, jag har pysslat mitt ass off för att hinna klart till hans födelsedag, jag har hälsat på mamma på Värmdö (det är INTE bra med henne.. usch, usch.. bara att inse.. jag har en gammal mamma (åtminstone tillkroppen) som har en krossad arm och som inte tål smärtstillande och som vägrar att äta normalt och som nu är lika mager som en koncentrationslägersfånge och som dessutom lider av svår sorg eftersom båda hennes hundbebisar dött typ samtidigt.... jag har blivit en sån där anhörig nu som måste bekymra sig om ifall mamma tar mediciner,kan sköta sin hygien och äter tillräckligt..) och vi har haft en galet stressig vecka här på jobbet med många frustrerande irritationsmoment varav xxxxxxxxxxxxxx är ett av de värsta vilket ju är ett ganska stort problem....
Och idag var sista dagen med che.. från och med nästa vecka ska jag och little-miss-sunshine klara oss själva vilket vi inte kommer att göra eftersom vi knappt har klarat oss den här veckan och då har ändå che varit här..
suck
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx och då ska xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx.
Både jag och little-miss-sunshine är xxxxxxxx nu.. vi kommer att xxxxxxxx och xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx går för..
Vilket xxxxxxx i värsta fall gör genom att bli ännu xxxxxxxxxxxxx.. men i så fall tänker xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx om riskerna med att ha en xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx.
hårda bud
Men nu är det helg och jag ska sova.
Halleluja!
Sjukt skönt.
Dagens ord: gruppgrepp
(vi diskuterade hur vi skulle få grepp om personalgrupperna eftersom det uppstått oordning i leden)
Nu har jag precis bestämt mig för att INTE ta med datorn hem!
så mig blir det inget livstecken ifrån förrän tidigast på måndag
(om inte sonens dator skulle dyka upp förstås)
edit: hård censurering i ren självbevarelsedrift har gjort det här inläggt delvis oläsligt...
Men jag ger inte upp för det.
Det är svårt att publicera när man inte har någon tid att skriva och ingen dator hemma.
Nu sitter jag på jobbet och ska snart pallra mig hem.
Jag är heeeelt slut.
Det har varit en jobbig vecka och jag har varit påverkad av den där jetlaggen.
Sonen har fyllt 18, jag har pysslat mitt ass off för att hinna klart till hans födelsedag, jag har hälsat på mamma på Värmdö (det är INTE bra med henne.. usch, usch.. bara att inse.. jag har en gammal mamma (åtminstone tillkroppen) som har en krossad arm och som inte tål smärtstillande och som vägrar att äta normalt och som nu är lika mager som en koncentrationslägersfånge och som dessutom lider av svår sorg eftersom båda hennes hundbebisar dött typ samtidigt.... jag har blivit en sån där anhörig nu som måste bekymra sig om ifall mamma tar mediciner,kan sköta sin hygien och äter tillräckligt..) och vi har haft en galet stressig vecka här på jobbet med många frustrerande irritationsmoment varav xxxxxxxxxxxxxx är ett av de värsta vilket ju är ett ganska stort problem....
Och idag var sista dagen med che.. från och med nästa vecka ska jag och little-miss-sunshine klara oss själva vilket vi inte kommer att göra eftersom vi knappt har klarat oss den här veckan och då har ändå che varit här..
suck
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx och då ska xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx.
Både jag och little-miss-sunshine är xxxxxxxx nu.. vi kommer att xxxxxxxx och xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx går för..
Vilket xxxxxxx i värsta fall gör genom att bli ännu xxxxxxxxxxxxx.. men i så fall tänker xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx om riskerna med att ha en xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx.
hårda bud
Men nu är det helg och jag ska sova.
Halleluja!
Sjukt skönt.
Dagens ord: gruppgrepp
(vi diskuterade hur vi skulle få grepp om personalgrupperna eftersom det uppstått oordning i leden)
Nu har jag precis bestämt mig för att INTE ta med datorn hem!
så mig blir det inget livstecken ifrån förrän tidigast på måndag
(om inte sonens dator skulle dyka upp förstås)
edit: hård censurering i ren självbevarelsedrift har gjort det här inläggt delvis oläsligt...
the lab-look
Förra veckan när jag var off-continental så släpade sig little-miss-sunshine till jobbet, trots grav förkylning, endast för vår göllegölligaste lilla che's skull.
Den här veckan är little-miss-sunshine hemma p.g.a. svår förkylning och jag känner att min enda motivation till att infinna mig på min arbetsplats är ... just det!... den sammetsögde Che!
Vad gör man inte för honom!!?
Kanske kan man förstå oss om man tittar på den närmast porträttlika bilden här nedan.
(som för övrigt är en av de valpar vi mötte i Canada)
OCH NU SKA DOM TA HONOM IFRÅN OSS!!!!!
"tillfälligt" säger dom..
jo, tjena!
hej då arbetsmoral!
Den här veckan är little-miss-sunshine hemma p.g.a. svår förkylning och jag känner att min enda motivation till att infinna mig på min arbetsplats är ... just det!... den sammetsögde Che!
Vad gör man inte för honom!!?
Kanske kan man förstå oss om man tittar på den närmast porträttlika bilden här nedan.
(som för övrigt är en av de valpar vi mötte i Canada)
OCH NU SKA DOM TA HONOM IFRÅN OSS!!!!!
"tillfälligt" säger dom..
jo, tjena!
hej då arbetsmoral!
trött, tröttare, tröttast
Igår var en plågsam dag.
Ända från klockan 8 på morgonen så kändes det som om någon slitit upp mig kl 03.00 mittinatten och absurt nog kommenderat mig att JOBBA!
Och hela dagen kändes det som att klockan fortfarande var 03.00 på natten.
Hur lyckat är det.
Absurt var ordet.
Somnade lyckligen relativt tidigt.. vaknade mittinatten illamående och kallsvettig (!).. somnade om och sov tills nu..
Vi får väl se.
Magen var inte bra igår.
Eländes elände.
Kan vi inte bara skärpa oss nu???
Kroppen, jag och magen!!!?
Jag har viktiga saker att göra!
Hur ska det gå till i det här tillståndet??
Ända från klockan 8 på morgonen så kändes det som om någon slitit upp mig kl 03.00 mittinatten och absurt nog kommenderat mig att JOBBA!
Och hela dagen kändes det som att klockan fortfarande var 03.00 på natten.
Hur lyckat är det.
Absurt var ordet.
Somnade lyckligen relativt tidigt.. vaknade mittinatten illamående och kallsvettig (!).. somnade om och sov tills nu..
Vi får väl se.
Magen var inte bra igår.
Eländes elände.
Kan vi inte bara skärpa oss nu???
Kroppen, jag och magen!!!?
Jag har viktiga saker att göra!
Hur ska det gå till i det här tillståndet??
jet-laggad så till den milda grad
Min inre klocka vet varken ut eller in.
Natten mellan lördag och söndag sov jag inte en blund.
Har lyckats sova någorlunda inatt.
Fasar för jobbet.. men det är nog ända sättet att komma i ordning igen.
Jag är trött. Ända in i märgen.
Men det är som om jag har förlorat förmågan att somna.
Och det är väldigt konstigt.
Jag som alltid kan somna, var och när som helst.
Vare sig jag är trött eller inte.
Jobbet.
Kände hur blodtrycket omedelbart steg när jag klev in på kontoret i fredags.
Ohälsosam arbetsplats det där.
Mitt mål är att bli lite mer asperger.
Jag ska bli lite mer oflexibel och mer fyrkantig.
Och lära mig stå ut med att folk stör sig på det.
Den här veckan.
Oj,oj.
Sonen fyller 18 och jag är pank.
Ser fram emot att stabilisera min ekonomi nu när jag snart inte är försörjningsansvarig längre.
Tycker det är lite sorgligt att jag vid min oerhörda ålder har en sån risig ekonomi så jag inte har en buffert att ta av.. men förstår det ändå när jag tänker efter..
Har man hankat sig fram i min lågstatusbransch och dessutom varit ensamstående tonårsmorsa (f.d. småbarnsmorsa) dom senaste 20 åren så är det bara logiskt.
Har pratat med pappan om att han ska anordna fest.
Har själv tänkt ut present.
En upplevelsepresent som jag kan betala senare. Ska bara fixa presentkort.
Och så själva firningen på morgonen.
Håller också på och grejar med presenten till mamman.
Dottern har grävt fram den fiffiga skrivaren till systemkameran som hon fick när hon tog studenten.
Nu skriver vi ut fotografier för fulla muggar och det blir väldigt snyggt måste jag säga.
Och så är det en massa annan skit.
Som tandläkaren och mammo-f-ing-grafi (man är tydligen i den åldern nu.. snart blir det starrop. också..).
Oerhört o-roliga saker.
Men en kul sak.
Doris-katten som varit ensam hemma när vi var borta håller nu på och spinner stämbanden (eller vad dom nu spinner med) av sig.. av belåtenhet för att vi här hemma igen.
Hon spinner både på in- och utandning. Ibland blir det nästan en dubbel-spinning.
Hon ligger som en lycklig liten trasa var man än befinner sig.
Man kan inte resa sig upp utan att först skaka av sig en katt.. lite fint..
Och Frasse-katten har det alldeles utmärkt med dotternsförredettapojkvän och hans pappa.
Helt kontinent!
Inget revir att bevaka.
Kanske var helt enkelt lösningen att skilja katterna åt???
Dom har ju egentligen aldrig direkt älskat varandra. Så där värst.
Och så fortsätter det.
Som sand i timglaset.. the days of our lives.. (oerhört mörk röst)
But this too shall pass.
Natten mellan lördag och söndag sov jag inte en blund.
Har lyckats sova någorlunda inatt.
Fasar för jobbet.. men det är nog ända sättet att komma i ordning igen.
Jag är trött. Ända in i märgen.
Men det är som om jag har förlorat förmågan att somna.
Och det är väldigt konstigt.
Jag som alltid kan somna, var och när som helst.
Vare sig jag är trött eller inte.
Jobbet.
Kände hur blodtrycket omedelbart steg när jag klev in på kontoret i fredags.
Ohälsosam arbetsplats det där.
Mitt mål är att bli lite mer asperger.
Jag ska bli lite mer oflexibel och mer fyrkantig.
Och lära mig stå ut med att folk stör sig på det.
Den här veckan.
Oj,oj.
Sonen fyller 18 och jag är pank.
Ser fram emot att stabilisera min ekonomi nu när jag snart inte är försörjningsansvarig längre.
Tycker det är lite sorgligt att jag vid min oerhörda ålder har en sån risig ekonomi så jag inte har en buffert att ta av.. men förstår det ändå när jag tänker efter..
Har man hankat sig fram i min lågstatusbransch och dessutom varit ensamstående tonårsmorsa (f.d. småbarnsmorsa) dom senaste 20 åren så är det bara logiskt.
Har pratat med pappan om att han ska anordna fest.
Har själv tänkt ut present.
En upplevelsepresent som jag kan betala senare. Ska bara fixa presentkort.
Och så själva firningen på morgonen.
Håller också på och grejar med presenten till mamman.
Dottern har grävt fram den fiffiga skrivaren till systemkameran som hon fick när hon tog studenten.
Nu skriver vi ut fotografier för fulla muggar och det blir väldigt snyggt måste jag säga.
Och så är det en massa annan skit.
Som tandläkaren och mammo-f-ing-grafi (man är tydligen i den åldern nu.. snart blir det starrop. också..).
Oerhört o-roliga saker.
Men en kul sak.
Doris-katten som varit ensam hemma när vi var borta håller nu på och spinner stämbanden (eller vad dom nu spinner med) av sig.. av belåtenhet för att vi här hemma igen.
Hon spinner både på in- och utandning. Ibland blir det nästan en dubbel-spinning.
Hon ligger som en lycklig liten trasa var man än befinner sig.
Man kan inte resa sig upp utan att först skaka av sig en katt.. lite fint..
Och Frasse-katten har det alldeles utmärkt med dotternsförredettapojkvän och hans pappa.
Helt kontinent!
Inget revir att bevaka.
Kanske var helt enkelt lösningen att skilja katterna åt???
Dom har ju egentligen aldrig direkt älskat varandra. Så där värst.
Och så fortsätter det.
Som sand i timglaset.. the days of our lives.. (oerhört mörk röst)
But this too shall pass.
hemma
Nu har vi återvänt till moderlandet och idag är det jobb som vanligt igen..
Inte en blund lyckades vi sova på planet!
Efter att ha lidit av grav narkolepsi hela resan så var vi plötsligt klarvakna.
Tittade på film.. Shrek 3 (eller är det 4?), en fånig romantisk komedi med Jennifer Lopez, Titanic, en annan fånig romantisk komedi med hon som spelar huvudrollen i Mama Mia..
Tjuvläste i den tokkristna amerikanska farbrorns bok på raden framför... "why christians have to change.. or die!".
Intressant. Funderade på om han skulle kunna bli galen och kapa planet. Det gjorde han aldrig.
Apropå det så tittade jag och dottern på en amerikansk religiös (kristen!) tv-show.
Där jämställde dom Obama med Hitler och Stalin.
Sen försäkrade dom att "God loves you... and so do we....!".
Jag kan inte rå för det.. men jag är lite av en religionsknarkare.
Allra helst kristna fanatiker. Den amerikanska sorten. Svenska frikyrkor går också bra.
Nu har jag sovit större delen av natten och även gårdagens eftermiddag.
Magen är sådär.
Igår var den helt urflippad.
Gjorde en pensionär och köpte proviva.
Man förväntar sig kanske turistmage om man åker till Indien.. inte om man åker till Kanada.. och äter gravy..
Nu är statsbesöket över.
Både sorgligt och en lättnad.
När vi väl var där så hade det varit trevligt att stanna längre.
Nu borde stresspressen alltså minska..
.. men inte än!
Nu måste vi fixa något scrapbooksliknande till mamma om resan.. och skriva ut fotografier.. och skriva och tacka till alla i Kanada.. och ovanpå det så fyller sonen 18 år nästa vecka!!!!!
Det hade jag förträngt.
Det var väl för mycket att ta in mitt i all stress och tidsbrist innan resan.
Herregud!
H.E.R.R.E.G.U.D.
1.8. Å.R.
Det kan man inte bara fira på Mc Donalds.
Och jag är pank.
Man blir det när man åker utomlands och tappar kontrollen över sitt visakort.
Det är jättesvårt att tänka om i andra valutor och fatta vad som är dyrt och vad som är billigt... och hur mycket pengar man har kvar..
Vilt chansande slänger man fram sitt visakort och hoppas på tur..
Och vi har ju krånglat med både kanadensiska och amerikanska dollar.
Måste ringa pappan och lämpa över hela 18-årsgrejen på honom.
Inte en blund lyckades vi sova på planet!
Efter att ha lidit av grav narkolepsi hela resan så var vi plötsligt klarvakna.
Tittade på film.. Shrek 3 (eller är det 4?), en fånig romantisk komedi med Jennifer Lopez, Titanic, en annan fånig romantisk komedi med hon som spelar huvudrollen i Mama Mia..
Tjuvläste i den tokkristna amerikanska farbrorns bok på raden framför... "why christians have to change.. or die!".
Intressant. Funderade på om han skulle kunna bli galen och kapa planet. Det gjorde han aldrig.
Apropå det så tittade jag och dottern på en amerikansk religiös (kristen!) tv-show.
Där jämställde dom Obama med Hitler och Stalin.
Sen försäkrade dom att "God loves you... and so do we....!".
Jag kan inte rå för det.. men jag är lite av en religionsknarkare.
Allra helst kristna fanatiker. Den amerikanska sorten. Svenska frikyrkor går också bra.
Nu har jag sovit större delen av natten och även gårdagens eftermiddag.
Magen är sådär.
Igår var den helt urflippad.
Gjorde en pensionär och köpte proviva.
Man förväntar sig kanske turistmage om man åker till Indien.. inte om man åker till Kanada.. och äter gravy..
Nu är statsbesöket över.
Både sorgligt och en lättnad.
När vi väl var där så hade det varit trevligt att stanna längre.
Nu borde stresspressen alltså minska..
.. men inte än!
Nu måste vi fixa något scrapbooksliknande till mamma om resan.. och skriva ut fotografier.. och skriva och tacka till alla i Kanada.. och ovanpå det så fyller sonen 18 år nästa vecka!!!!!
Det hade jag förträngt.
Det var väl för mycket att ta in mitt i all stress och tidsbrist innan resan.
Herregud!
H.E.R.R.E.G.U.D.
1.8. Å.R.
Det kan man inte bara fira på Mc Donalds.
Och jag är pank.
Man blir det när man åker utomlands och tappar kontrollen över sitt visakort.
Det är jättesvårt att tänka om i andra valutor och fatta vad som är dyrt och vad som är billigt... och hur mycket pengar man har kvar..
Vilt chansande slänger man fram sitt visakort och hoppas på tur..
Och vi har ju krånglat med både kanadensiska och amerikanska dollar.
Måste ringa pappan och lämpa över hela 18-årsgrejen på honom.
hem igen
Klockan ar just nu 05.55 och det ar var sista morgon har i huset.
Kl 07.15 kommer mr & mrs B (dom nygifta) och plockar upp oss.. vi ska aka med farjan kl 09.00 till Vancouver.
Mr & mrs B ska visa runt oss dar och sen blir det hotell sista natten for mycket, mycket tidigt imorgon bitti maste vi infinna oss pa flygplatsen for incheckning och sakerhetskontroll och sen ar det hemresa.... och kanske far vi antligen sova lite..
Hela den har resan har varit fantastisk.. men vi ar sjukt trotta.
Vi har inte fatt sova ut en enda dag, det har varit spackat schema och jag tror att den har vanligheten (friendlyness) har bidragit till utmattningen.. vi svenskar ar vana vid vara sma micropauser i den sociala interaktionen, da vi kan sitta dar pa tunnelbanan och vara introverta..
Dessutom har jag och dottern drabbats av nagot elande i vara magar.. dom ar inte att lita pa och vi ar beroende av toaletter i var omedelbara narhet och kan inte ata normalt (vilket inte gor sa mycket for vi ar trotta pa konstig kanadensisk mat med gravy pa allting (brunsas)).
Det kommer att bli jobbigt att komma hem och stalla om sig tidsmassigt igen, men just nu kan jag inte tanka langre an till den langa och harliga somnen jag kommer att fa pa flygresan over Atlanten.
Igar foljde vi med morbrorn och pinglan P och hamtade deras hund som varit inackorderad hos deras uppfodare under brollopet.
En chokladbrun labrador. Ett ar. Ljuvlig.
Annu ljuvligare var att pa kenneln fanns en hel dros (8-9 st) 6-veckors chokladbruna valpar.
Och en hast vid namn Cam som dottern blev kar i.
Inte ofta man far klappa en hastmule.
Sen foljde vi med Pinglan P till VV Boutique... dvs Value Village.. Myrorna * tusen..
Pinglan ar avancerat fullblodsproffs pa att shoppa second hand och hon hade sparat pengar for att vi skulle fa plocka pa oss sa mycket vi ville som hon sen betalade.
Vi vacklade omkring dar med vara oberakneliga magar och lyckades faktiskt gora en hel del fynd.
Pinglan P ar the coolest chic pa den har sidan av jordklotet!
Nu maste jag plocka ihop det sista och se till att ungarna kommer upp..
By the way.
Sa laskigt att jag inte har vagat namna det tidigare..
Men en av dom spindlar som finns har ar svarta ankan!!!
Och det ar inte ens den giftigaste!
Hu!
those canadians
Har sitter jag alldeles ensam i det lyxiga huset.
Bara jag och kinerserna i kallaren.
Ungarna stannade kvar pa brollopsfesten men jag kande att jag hade gjort mitt efter att ha twistat loss med 85-arige charmknutten John (grandpa') till Twist and shout.
Brollopet... som jag namnt tidigare sa ar jag inte sa fortjust i brollop.. men det har brollopet var nog det vackraste och finaste..
Vigseln agde rum uppe pa en utsiktsplats.
Stilla Havet i bakgrunden sa langt man kunde se och perfekt vader och det sotaste brudparet.
Och det var precis som pa film.
Det var ushers och bridesmaids och en best man och pappan som gav bort sin dotter och dom pratade engelska.. bara det..
Sen var det the ceremony som agde rum pa Universitetsklubben.. mycket vackert det ocksa med mycket vackra tal, varav brudgummens var det vackraste...
Och sa alla dessa trevliga kanadensare!
Dom ar sjukt overtrevliga i det har landet utan att vara ironiska.
Nar man kommer in i en affar sa halsar expediten och fragar "How is your day today?".. och man tittar sig omkring och undrar vem dom pratar med.. och sen undrar man om man traffat dom forut men glomt bort det...
Alla bara ler. Tok-ler.
Nastan lite creepy for en cynisk svensk som jag.
Men det ar ren godhet. Genuin trevlighet.
Inte nog med det.
Varannan kanadensare vi har kommit i samsprak med alskar dessutom djur och har tagit hand om nagon stackars misshandlad omplacerad hund.
Man skulle kunna tro att dom ar religiosa.. men det ar dom inte.. tvartom skont okyrkliga och oamerikanska.
Det kanns som om man ar med i Truman Show... som om det ar nagonstans ar fake..
Men det ar det inte.
Och overallt ar det blommor och brottsligheten ar lojligt lag (det vet vi eftersom min kusin E ar tillsammans med en blivande polis)... och som svensk har man hog status.. man ses som intressant, lite exotisk och konstig.. men mest intressant..
Och halva stan alskar gravlax.. for min morbror ar den enda svensken pa hela Vancouver Island, men han jobbar hart pa att sprida svensk matkultur.
Det ar en konstig men spannande upplevelse att vara har.
Ungarna alskar det.. sonen ar helt fralst och vill nu forsoka omvanda Sverige.. gora det lite mer kanadensiskt.
Imorgon ska vi ga pa Museum of British Columbia... en av de fa saker jag minns sedan jag var har forra gangen nar jag var 12 ar.
Sen ar det presentoppning med brudparet hemma hos brudens mamma.
Och pa mandag ska vi shoppa loss i secondhand-affarer med morbrors pingla P och sen forhoppningsvis sammanstrala med kusinerna en sista gang for pa tisdag maste vi aka tillbaks till Vancouver och sova pa hotellet infor hemresan tidigt pa onsdag morgon.
P.S.
Angaende kineserna i kallaren.
Killen vi lanar huset av.. som ar ute till havs nagonstans utanfor Alaska och fiskar lax med rika turister.. har hyrt ut kallaren till nagon kinesisk mormor som tydligen har manga barnbarn... eller nat..
Man ser dom aldrig.. men om natterna kan man hora bade svordomar och skottlossning dar nerifran.
Vi hoppas att det innebar att dom spelar tv-spel.
lugnande rapport
Vi ar framme.
Allt gick bra.
Immigrationsmanniskorna i Chicago couldn't care less.
Vi bara: " .. men hello! Are you sure? Ser ni inte sonens bruna ogon och mystiska namn i passet... precis den typiska rekryteringsaldern for al quaida... ok.. slipp da!".
Typ sa.
Nu ar vi hemma hos blivande brudparet, kusin P och hans J, och ska ata middag.
Vi bor i ett lyxhus.
Vi tror att vi kanske ar med i en amerikansk tv-serie. Kanske O.C.
Jatte, jattelyxigt. Ska beskriva det mer en annan gang.
I kallaren bor det en massa kineser.
Vi har bott pa hotell i Vancouver och atit amerikansk junkfood without limitation.
Det ingick meals i var bokning och vi utnyttjade det sa mycket vi kunde.
Buttercream pancakes, eggs benedict, waffles, omelettes, hash browns och sandwiches.
Till detta strawberry syrup, maple syrup, caramel syrup och blueberry syrup.
Vi madde illa men jag alskar det!!!
Nu maste jag ga och vara social.
Imorgon ar det rehersal-dinner.
Tjoho! A canadian wedding is very american indeed!
An en gang:
Allt ar bra med oss!
Bara bra.
Allt gick bra.
Immigrationsmanniskorna i Chicago couldn't care less.
Vi bara: " .. men hello! Are you sure? Ser ni inte sonens bruna ogon och mystiska namn i passet... precis den typiska rekryteringsaldern for al quaida... ok.. slipp da!".
Typ sa.
Nu ar vi hemma hos blivande brudparet, kusin P och hans J, och ska ata middag.
Vi bor i ett lyxhus.
Vi tror att vi kanske ar med i en amerikansk tv-serie. Kanske O.C.
Jatte, jattelyxigt. Ska beskriva det mer en annan gang.
I kallaren bor det en massa kineser.
Vi har bott pa hotell i Vancouver och atit amerikansk junkfood without limitation.
Det ingick meals i var bokning och vi utnyttjade det sa mycket vi kunde.
Buttercream pancakes, eggs benedict, waffles, omelettes, hash browns och sandwiches.
Till detta strawberry syrup, maple syrup, caramel syrup och blueberry syrup.
Vi madde illa men jag alskar det!!!
Nu maste jag ga och vara social.
Imorgon ar det rehersal-dinner.
Tjoho! A canadian wedding is very american indeed!
An en gang:
Allt ar bra med oss!
Bara bra.
let the adventure begin!
Är såklart bombens (hoppsan! kanske ska försöka undvika såna uttryck det närmsta dygnet!) trött och sådär lagom entusiastisk.. men egentligen är allting bara bra...
förutom.. 4 kåvepenintabletter senare har den rostiga kniven blivit till en kittlande fjäder...
hostvarning?
Ska jag behöva åka interkontinentalt med en gammal rethosta som ressällskap???
Orka!!!
Jag har sådär en 50 + 30 ml cocillana som jag tänker ta med mig ifallatt.
Man får ju bara ta med sig 50 ml vätska.
Det är i alla fall 5 slurkar.. och en brukar räcka rätt långt..
Förutom den gamla rethostan har jag också en gammal ost i bagaget.
Det är morbrorn som beställt en västerbotten.
Klart han ska ha ett kilo västerbotten.. bara nu inte folket i Chicago också kommit på värdet av en sån... då lär den ju bli beslagtagen som det knark den är..
(westerbottom- en svettig klump som luktar fot.. känt som det nya cracket)
Annars känns det bra med packningen.
Lagom liksom.
Sonen har ansträngt sig lite för att se proper ut under resan (och inte så "nyrekryterad till al quaidaträningsläger-aktig".)
Han ser ut som om han kommer från vilket snobbigt pojkinternat som helst.
Direkt från Ondskan.
Att man är trött nu är väl egentligen bara bra..!!?
Sova på planet låter som en strålande idé.
Det blir nog bra det här.
förutom.. 4 kåvepenintabletter senare har den rostiga kniven blivit till en kittlande fjäder...
hostvarning?
Ska jag behöva åka interkontinentalt med en gammal rethosta som ressällskap???
Orka!!!
Jag har sådär en 50 + 30 ml cocillana som jag tänker ta med mig ifallatt.
Man får ju bara ta med sig 50 ml vätska.
Det är i alla fall 5 slurkar.. och en brukar räcka rätt långt..
Förutom den gamla rethostan har jag också en gammal ost i bagaget.
Det är morbrorn som beställt en västerbotten.
Klart han ska ha ett kilo västerbotten.. bara nu inte folket i Chicago också kommit på värdet av en sån... då lär den ju bli beslagtagen som det knark den är..
(westerbottom- en svettig klump som luktar fot.. känt som det nya cracket)
Annars känns det bra med packningen.
Lagom liksom.
Sonen har ansträngt sig lite för att se proper ut under resan (och inte så "nyrekryterad till al quaidaträningsläger-aktig".)
Han ser ut som om han kommer från vilket snobbigt pojkinternat som helst.
Direkt från Ondskan.
Att man är trött nu är väl egentligen bara bra..!!?
Sova på planet låter som en strålande idé.
Det blir nog bra det här.
Älska Cityakuten!!!
Om precis ett dygn är det snart dags att landa i Chicago!
Förhoppningsvis.
Spännande!!!
Man måste ju bara älska cityakuten!
Hängde på låset och fick nummerlapp 10.
Fick prata med sköterskan efter en kvart.
Efter ytterligare 5 minuter fick jag träffa doktorn.
1 minut senare var jag på väg till apoteket för att hämta kåvepeninet!
Inget svalgprov!
Solklar halsfluss! Sällan har jag fått ett så positivt besked!
Det går ju att behandla. Bättre än virus som bara måste genomlevas.
350 kr kostar det på den där akuten.. men kommer man dit vid rätt tidpunkt är det absolut värt det!
Slippa ringa som en galning till vårdcentralen kl 08.00.
Slippa vänta på att dom ska ringa upp.
Slippa pricka in någon omöjlig tid som dom hostar upp.
Slippa att ändå få sitta och vänta minst en halvtimme i väntrummet.
Slippa gå till apoteket en trappa ner bara för att upptäcka att doktorn misslyckats med den elektroniska överföringen av e-receptet.
Slippa gå upp och ....
Ja, ni förstår.
Jag börjar tycka som che.
Tid är verkligen så mycket viktigare än pengar.. i alla fall när man har ont om den.
Nu ska jag gå och köpa en västerbottenost till morbrorn och sen är det raka spåret hem till tvättstugan och packandet.
Det var konstigt igår kväll när dottern och jag låg och tittade på Grey's.
Doris var ute och Frasse var borta.
Man hade kunnat ställa ut öppna pizzakartonger över hela lägenheten om man hade velat... ingen hade hetsat upp sig över det..
Men mest var det ändå tomt.
Dotternsföredettapojkvän berättade idag att Frasse fortfarande inte hade hämtat sig efter chocken när han gick till jobbet imorse.
Och hela kvällen igår hade Frasse glidit omkring i ultrarapid.. som om han trodde att han blev osynlig då.
Han hade t.o.m. glidhoppat ner från sängen i slow motion.
Lilla söta Frasse.. ute i stora vida världen.. (=en 2:a på Lilla Essingen).
Frans på nya äventyr
Nu har Frasse-katten lämnat byggnaden.
Har bara hänt vid enstaka veterinärbesök och vid några genanta halkningar på balkongräcket.
Frissefrasse har åkt på semester.
Han ska bo på lyxhotell och få se nya vyer.
Han kommer att ha det SÅ bra!!!
Han verkade inte tro mig när jag sa det till honom.
Jag var tvungen att trycka in honom i transportburen tre gånger eftersom han inuti den förvandlades till något slåttermaskinaktigt och bröt sig ut innan vi hann få kläm på låsanordningen.
Egen filt har han med sig. Hjärtat.
Det inkontinenta kattskrället ska alltså tillbringa en dryg vecka hos dotternsföredettapojkvän.
Det känns bra.. för dotternsföredettapojkvän gillar verkligen våran Frasse. På riktigt.
Och vi slipper komma hem till en nerpissad lägenhet = positivt!
Doriskatten kommer att övervakas av indianen och sonens vapendragare.
Men hon kan ju sköta sig.. som den gamla tant hon är..
Henne behöver man inte bekymra sig så mycket om..
Hälla upp mat och vatten.. släppa in och ut.. dra bort en fästing här och en fästing där (hu!)..
Som vilken gammal tant som helst.
Har bara hänt vid enstaka veterinärbesök och vid några genanta halkningar på balkongräcket.
Frissefrasse har åkt på semester.
Han ska bo på lyxhotell och få se nya vyer.
Han kommer att ha det SÅ bra!!!
Han verkade inte tro mig när jag sa det till honom.
Jag var tvungen att trycka in honom i transportburen tre gånger eftersom han inuti den förvandlades till något slåttermaskinaktigt och bröt sig ut innan vi hann få kläm på låsanordningen.
Egen filt har han med sig. Hjärtat.
Det inkontinenta kattskrället ska alltså tillbringa en dryg vecka hos dotternsföredettapojkvän.
Det känns bra.. för dotternsföredettapojkvän gillar verkligen våran Frasse. På riktigt.
Och vi slipper komma hem till en nerpissad lägenhet = positivt!
Doriskatten kommer att övervakas av indianen och sonens vapendragare.
Men hon kan ju sköta sig.. som den gamla tant hon är..
Henne behöver man inte bekymra sig så mycket om..
Hälla upp mat och vatten.. släppa in och ut.. dra bort en fästing här och en fästing där (hu!)..
Som vilken gammal tant som helst.
Dra mig baklänges!
Tro det eller ej men jag hittade mitt resebevis från Folksam!!!!
man vill bara gråta av lättnad
Nu kan vi bli hur sjuka vi vill därborta och allt vi behöver betala är 1500 kr. Max.
Vilket är betydligt mindre än vad det skulle bli utan resebevis.
Spelar ingen roll om det handlar om halsfluss eller hjärttransplantation.
Man gråter av lättnad!
man vill bara gråta av lättnad
Nu kan vi bli hur sjuka vi vill därborta och allt vi behöver betala är 1500 kr. Max.
Vilket är betydligt mindre än vad det skulle bli utan resebevis.
Spelar ingen roll om det handlar om halsfluss eller hjärttransplantation.
Man gråter av lättnad!
rostiga kniven
Den sitter tyvärr kvar... har blivit lite rostigare nu..
Jag tänkte gå till Cityakuten igår efter jobbet.. men väntetiden var flera timmar och jag stod inte ut.
Ringde och frågade Che om lov.. och nu ska jag åka dit kl 08.00 när dom öppnar istället.
Fundering:
Hembesök hos hjärntumör + halsinfektion.
Mindre lyckad kombination... ?
Måste försöka få chefen eller little miss sunshine att gå istället.
Jag tänkte gå till Cityakuten igår efter jobbet.. men väntetiden var flera timmar och jag stod inte ut.
Ringde och frågade Che om lov.. och nu ska jag åka dit kl 08.00 när dom öppnar istället.
Fundering:
Hembesök hos hjärntumör + halsinfektion.
Mindre lyckad kombination... ?
Måste försöka få chefen eller little miss sunshine att gå istället.
knorr
Pratade med långafarbrorn igår.
(Det var kul, han mår bra. Tror han ska bli lycklig av att sälja försäkringar. Jag säger bara....HA! Ambulanssjukvårdare är vad han ska bli, han har bara inte kommit på det själv än. Långa farbröder behövs i akutsjukvården!)
Han tyckte hursomhelst att det var kul att jag hade gjort comeback med bloggen.
Den är så cynisk som han sa... vilket tydligen var bra..
men hallå!
han har ju nollkoll på mig!
Jag som är en sån in i märgen positiv människa!!!
Det bara inte låter så.
Det blir inte samma komiska knorr om man är positiv.
Det blir mer av en frikyrklig knorr.
Hur kul är det???
(ganska kul faktiskt när jag tänker efter.. fast på ett heeeelt annat sätt..)
(Det var kul, han mår bra. Tror han ska bli lycklig av att sälja försäkringar. Jag säger bara....HA! Ambulanssjukvårdare är vad han ska bli, han har bara inte kommit på det själv än. Långa farbröder behövs i akutsjukvården!)
Han tyckte hursomhelst att det var kul att jag hade gjort comeback med bloggen.
Den är så cynisk som han sa... vilket tydligen var bra..
men hallå!
han har ju nollkoll på mig!
Jag som är en sån in i märgen positiv människa!!!
Det bara inte låter så.
Det blir inte samma komiska knorr om man är positiv.
Det blir mer av en frikyrklig knorr.
Hur kul är det???
(ganska kul faktiskt när jag tänker efter.. fast på ett heeeelt annat sätt..)
Dotter kom hem...
... för jag längtar efter dig...
Kom innan sommarn är slut lilla dotter..
Åskan har gått
Och om kvällen blir det mörkt
Stjärnorna syns nu på himlen igen..
Jag är ett vrak.
Halsen gör för stunden inte ont p.g.a. värktabletter.
Det är resfebern som gått in i ett kritiskt skede.
Får se om jag överlever krisen.
Rent mentalt.
Nu kom i alla fall sonen hem och godkände mina bröllopskläder.
Jag tror han var ärlig.
Han sa att han inte skulle skämmas.
Får väl lita på det.
Dottern är i Göteborg och hälsar på den där nya pojkvännen.
Och kanske är det lika bra.
Så kan jag go mental bäst jag vill.
Kom innan sommarn är slut lilla dotter..
Åskan har gått
Och om kvällen blir det mörkt
Stjärnorna syns nu på himlen igen..
Jag är ett vrak.
Halsen gör för stunden inte ont p.g.a. värktabletter.
Det är resfebern som gått in i ett kritiskt skede.
Får se om jag överlever krisen.
Rent mentalt.
Nu kom i alla fall sonen hem och godkände mina bröllopskläder.
Jag tror han var ärlig.
Han sa att han inte skulle skämmas.
Får väl lita på det.
Dottern är i Göteborg och hälsar på den där nya pojkvännen.
Och kanske är det lika bra.
Så kan jag go mental bäst jag vill.
stoppa pressarna
Jag, JAG, kommer troligtvis att ha högklackat, HÖGKLACKAT, på bröllopet!
Har jag nämnt att jag avskyr bröllop.
Det är den värsta ritualen.
Allt ska vara glatt och glättigt och man ska inte överglänsa bruden men man ska banne mig inte ligga långt efter så man drar ner stämningen...
Och nu ångrar jag att jag inte beställde en sån där hudfärgad kroppsstödstrumpa som dom gapade om på tv-shop för några år sen.
Den skulle ha suttit som en smäck nu.
(jag avskyr inte själva poängen med bröllop... den där biten där två människor som älskar varandra ingår ett förbund och lovar att hålla ihop för eviga tider... det är rätt gulligt även om eviga tider ofta inte är så eviga nuförtiden.. det är allt runtomkring som ger mig prestationsångest och är det något jag avskyr så är det prestationsångest..)
Anyhoo.
Jag tror jag har kommit fram till vad jag ska ha på mig. Tusen kors i taket.
Tror det blir en långklänning.
Kortärmad.
Den är grå.
Jag vet att det låter lite trist.. men den är vackert grå, med broderat mönster (i grått!) vid dekolltaget (som är anständigt!). Den består av en lite blankare sidenaktig underklänning och ovanpå det en tunnare sak i.. chiffong?
Till detta en mörkt lila sjal, också med broderier.. och även lite pärlor tror jag. Också den i lite olika material såsom siden- och sammetsaktiga fuskmaterial.
Och så svarta pumps i mocka (HÖGKLACKADE) med liksom ett band eller rem uppe vid vristen, lite gammaldags sådär.. som jag själv kan man säga..
Håret (detta helvete) kommer jag troligtvis sätta upp i en hög tofs som jag tuperar och snitsar till så det ser mer ut som något åt knuthållet. Håret längst fram, luggen som inte är en lugg, kommer jag att sätta upp på sidorna med tusentals hårspännen.
Resultatet av det hela blir lite bohemian chic.
Allting är väldigt vintage (dvs hämtat ur djupet av min garderob och troligtvis härstammande från före millennieskiftet.)
Om det är rätt eller inte vet jag inte.. men som exotisk släkting från ett avlägset land kan man ju ta sig vissa konstnärliga friheter.
Resonerar jag.
Statsbesök som sagt.
Önskar jag hade en hovdam.
Har jag nämnt att jag avskyr bröllop.
Det är den värsta ritualen.
Allt ska vara glatt och glättigt och man ska inte överglänsa bruden men man ska banne mig inte ligga långt efter så man drar ner stämningen...
Och nu ångrar jag att jag inte beställde en sån där hudfärgad kroppsstödstrumpa som dom gapade om på tv-shop för några år sen.
Den skulle ha suttit som en smäck nu.
(jag avskyr inte själva poängen med bröllop... den där biten där två människor som älskar varandra ingår ett förbund och lovar att hålla ihop för eviga tider... det är rätt gulligt även om eviga tider ofta inte är så eviga nuförtiden.. det är allt runtomkring som ger mig prestationsångest och är det något jag avskyr så är det prestationsångest..)
Anyhoo.
Jag tror jag har kommit fram till vad jag ska ha på mig. Tusen kors i taket.
Tror det blir en långklänning.
Kortärmad.
Den är grå.
Jag vet att det låter lite trist.. men den är vackert grå, med broderat mönster (i grått!) vid dekolltaget (som är anständigt!). Den består av en lite blankare sidenaktig underklänning och ovanpå det en tunnare sak i.. chiffong?
Till detta en mörkt lila sjal, också med broderier.. och även lite pärlor tror jag. Också den i lite olika material såsom siden- och sammetsaktiga fuskmaterial.
Och så svarta pumps i mocka (HÖGKLACKADE) med liksom ett band eller rem uppe vid vristen, lite gammaldags sådär.. som jag själv kan man säga..
Håret (detta helvete) kommer jag troligtvis sätta upp i en hög tofs som jag tuperar och snitsar till så det ser mer ut som något åt knuthållet. Håret längst fram, luggen som inte är en lugg, kommer jag att sätta upp på sidorna med tusentals hårspännen.
Resultatet av det hela blir lite bohemian chic.
Allting är väldigt vintage (dvs hämtat ur djupet av min garderob och troligtvis härstammande från före millennieskiftet.)
Om det är rätt eller inte vet jag inte.. men som exotisk släkting från ett avlägset land kan man ju ta sig vissa konstnärliga friheter.
Resonerar jag.
Statsbesök som sagt.
Önskar jag hade en hovdam.
Men ärligt!
Vad är det värsta som kan hända?
Att vi inte får åka?
Att vi inte får åka vidare i Chicago??
Att arga människor på flygplatsen i Chicago skäller och skriker på oss men att vi sen ändå får åka vidare???
Och om vi inte får åka vidare.
Vad händer då?
Är det bara att boka om hemresebiljetten och vända?
Eller kommer vi stå där och vara tvungna att köpa nya biljetter???
Som vi inte har pengar till.
Det kanske slutar som för den där fransmannen som spelades av Tom Hanks i den där filmen the Terminal!
Vi kanske fastnar i ett ingenmansland... för alltid..?
Just nu är det en ganska skön tanke.
Att liksom ta ett steg bort från den vanliga tillvaron och helt enkelt inte ha något val och inte kunna påverka situationen själv.
Samma gäller ju Guantanamo när man tänker efter... fast det är inte en lika skön tanke..
Men allvarligt!
Seriously som dom säger i Grey's..
Vad kan egentligen hända?
Kan vi dö?
(jo visserligen gör vi nog det om planet störtar eller kapas av terrorister.. men den biten har jag inte ens börjat noja om.. nu handlar det om ifall vi kan dö av att inte alla namnen står i biljetterna..)
Nej. Troligen inte.
Men dåså.
Sluta noja ditt erbarmeliga nervknippe!!!!!
OCH SÄTT IGÅNG OCH PACKA!!!
Att vi inte får åka?
Att vi inte får åka vidare i Chicago??
Att arga människor på flygplatsen i Chicago skäller och skriker på oss men att vi sen ändå får åka vidare???
Och om vi inte får åka vidare.
Vad händer då?
Är det bara att boka om hemresebiljetten och vända?
Eller kommer vi stå där och vara tvungna att köpa nya biljetter???
Som vi inte har pengar till.
Det kanske slutar som för den där fransmannen som spelades av Tom Hanks i den där filmen the Terminal!
Vi kanske fastnar i ett ingenmansland... för alltid..?
Just nu är det en ganska skön tanke.
Att liksom ta ett steg bort från den vanliga tillvaron och helt enkelt inte ha något val och inte kunna påverka situationen själv.
Samma gäller ju Guantanamo när man tänker efter... fast det är inte en lika skön tanke..
Men allvarligt!
Seriously som dom säger i Grey's..
Vad kan egentligen hända?
Kan vi dö?
(jo visserligen gör vi nog det om planet störtar eller kapas av terrorister.. men den biten har jag inte ens börjat noja om.. nu handlar det om ifall vi kan dö av att inte alla namnen står i biljetterna..)
Nej. Troligen inte.
Men dåså.
Sluta noja ditt erbarmeliga nervknippe!!!!!
OCH SÄTT IGÅNG OCH PACKA!!!
