down the mountain

Det blir inte så mycket skrivet nu eftersom jag inte har tillgång till dator hemma och dessutom är hemma med sjukt barn den här veckan.
Jo det stämmer.
Sjukt barn som snart fyller 16 år.
Skadat barn är nog lite närmre sanningen.
Sonen fick en sten i huvudet i söndags rätt på ögat och det blev ambulansfärd in till St Eriks ögonsjukhus på Fleminggatan.
Två nätter fick han tillbringa där och en operation blev det.
Nu är han hemma och ser ut som en animerad sköldpadda och har ont, ont, ont.
Jag är i mitt esse som den goda modern och droppar droppar och petar in ögonsalva varannan timme.
Han ser fortfarande inget på ögat och vi ska på återbesök imorgon för att se om dom kan säga något om hur det blir.
Jag kanske låter klämkäck och oberörd men det är nog bara en försvarsmekanism.
Jag är så innerligt tacksam för att stenen inte hamnade aningens lite mer åt sidan och träffade tinningen istället.
Jag är så innerligt tacksam för att sonen lever helt enkelt.
Det man inte dör av kan man handskas med.

Vad som hände?
Jo.
Sonen och hans vapendragare ägnade sig åt sin hobby nämligen att lära sig saker och ting den hårda vägen.
Som att man inte ska kasta sten på varandra.
Eller leka med elden. Det lärde sig sonen genom att tända eld på ena foten. Sen fick han sitta med foten i en hink med iskallt vatten en hel natt. Hände för några år sen.
Det fanns alltså inga onda avsikter bakom stenkastningen och vapendragaren är djupt olycklig över det inträffade.

Har nu begett mig ut, mellan två ögondroppningar, till internetcafé i Vällingby för att betala räkningar och eftersom jag har lite tid över så passar jag på att uppdatera lite.

Nu ska jag gå och köpa ingredienser till lite raw-food-cooking!

Ska snart köpa en dator och sen borde det bli lite mer fart här!

Över och ut.