uppryckning
Bra saker på sista tiden:
Men en sak i taget.
Whatever kan inte fixa allt på en gång!
Men kom ihåg.
I år och dar har det varit lite si och så med mig.
Jag har varit trött, fattig och ohälsosam mer eller mindre. Inte orkat göra roliga saker.
Inte direkt varit deppig.. åtminstone inte hela tiden.. men varit trött jämt, jämt, jämt.
Bara orkat jobba och sova och äta.
Och försökt och försökt och försökt att ändra på saker och ting.. ständigt nya dieter (fast mer och mer åt raw food-hållet dom sista fem åren) och träningsförsök som jag ständigt har misslyckats med.
Men SKAM den som ger sig!
Jag är inget offer och jag vägrar ge upp.
Jag kan själv.
Ibland tar det bara lite tid. Typ 15-20 år.
Om jag är en världshistoria så går jag nu in i en ny epok.
New age kanske.
Men blanda för gudsskull inte ihop min nya epok men den saggiga gamla agneta sjödin-varianten!
- ändrat min kost och fortsatt med det
- gått ner i vikt och återfunnit min kropp ((jo. man blir lyckligare när den fysiska kroppen stämmer med ens självbild och man känner sig lättare, smidigare och kan ha sina kläder igen)
- träffat mina bästa vänner IRL. flera gånger!!!!!
- röjt och rensat hemma och plötsligt är det HEMTREVLIGT. man vill nästan bjuda hem folk! utan att skämmas!
- lite smått börjat träna
- fixat en telefon så jag kan lyssna på musik när jag vill och det gör mig så mycket gladare!
- klippt mig och nu har jag vant mig och det känns bra
- fått lite mer energi och blivit mer kreativ. igår plockade jag t.o.m. fram SYMASKINEN! Efter jobbet! Bara för att laga men ändå!
- hittills sen 1/8 blivit mer disciplinerad på jobbet och inte jobbat över nästan alls. är väldigt tacksam för dom jag tycker om på jobbet som thailändskan, reb och che förstås. Jo! just dom långa farbrorn! thailändskan har verkligen blivit en av mina favoriter.. nuförtiden ger hon mig mer energi än hon suger!
- köpt en ny madrass som verkligen gör den lilla skillnaden.. eller den stora kanske man ska säga. känner mig som en ny människa.
- börjat känna mig mer tillfreds med mig själv, nöjdare och.. ja.. lyckligare helt enkelt!
Men en sak i taget.
Whatever kan inte fixa allt på en gång!
Men kom ihåg.
I år och dar har det varit lite si och så med mig.
Jag har varit trött, fattig och ohälsosam mer eller mindre. Inte orkat göra roliga saker.
Inte direkt varit deppig.. åtminstone inte hela tiden.. men varit trött jämt, jämt, jämt.
Bara orkat jobba och sova och äta.
Och försökt och försökt och försökt att ändra på saker och ting.. ständigt nya dieter (fast mer och mer åt raw food-hållet dom sista fem åren) och träningsförsök som jag ständigt har misslyckats med.
Men SKAM den som ger sig!
Jag är inget offer och jag vägrar ge upp.
Jag kan själv.
Ibland tar det bara lite tid. Typ 15-20 år.
Om jag är en världshistoria så går jag nu in i en ny epok.
New age kanske.
Men blanda för gudsskull inte ihop min nya epok men den saggiga gamla agneta sjödin-varianten!
whatever
Ibland när jag känner mig rädd, orolig, nere, vankelmodig eller allmänt vilse i tillvaron så brukar jag be en liten bön till.. whatever.
Whatever är liksom... gud kanske..
Eller ödet?
Kanske mitt undermedvetna, en god kraft, något slags kollektivt medvetande, försynen?
Eller bara ren och skär fantasi. Inbillning.
Jag vet inte riktigt men jag visualiserar whatever som en stor famn som jag kan luta mig emot och lämna över till.
Whatever månar om mitt bästa och ser till att det ordnar sig.
Det funkar nästan alltid.
Och det brukar rätta till sig, ordna sig till det bästa, när jag själv liksom drar mig tillbaka och gör den där överlämningen.
Ibland kan man vara i en situation som man bara inte fattar hur man ska någonsin ta sig ur.. och sen efteråt ser man att man faktiskt gjorde det fast man inte insåg det just då när det skedde.. man tar dom där stegen åt rätt håll och till slut är man igenom.
Jag är himla tacksam för whatever.
Skulle inte klara mig utan.. så nojjig som jag kan vara.
Just nu har jag några saker som tyngt mig och känts i magen, men igår gjorde jag en ordentlig överlämning.. och nu känner jag mig lättare.
Det skulle också kunna handla om förträngning.. men det tror inte jag.
Det jag tror mest när jag funderar på det är nog att whatever är mitt eget undermedvetna.
Jag låter mitt undermedvetna ta hand om problemen och slipper grubbla ihjäl mig.. låter mitt klokare jag ta över ett tag.
Whatever är liksom... gud kanske..
Eller ödet?
Kanske mitt undermedvetna, en god kraft, något slags kollektivt medvetande, försynen?
Eller bara ren och skär fantasi. Inbillning.
Jag vet inte riktigt men jag visualiserar whatever som en stor famn som jag kan luta mig emot och lämna över till.
Whatever månar om mitt bästa och ser till att det ordnar sig.
Det funkar nästan alltid.
Och det brukar rätta till sig, ordna sig till det bästa, när jag själv liksom drar mig tillbaka och gör den där överlämningen.
Ibland kan man vara i en situation som man bara inte fattar hur man ska någonsin ta sig ur.. och sen efteråt ser man att man faktiskt gjorde det fast man inte insåg det just då när det skedde.. man tar dom där stegen åt rätt håll och till slut är man igenom.
Jag är himla tacksam för whatever.
Skulle inte klara mig utan.. så nojjig som jag kan vara.
Just nu har jag några saker som tyngt mig och känts i magen, men igår gjorde jag en ordentlig överlämning.. och nu känner jag mig lättare.
Det skulle också kunna handla om förträngning.. men det tror inte jag.
Det jag tror mest när jag funderar på det är nog att whatever är mitt eget undermedvetna.
Jag låter mitt undermedvetna ta hand om problemen och slipper grubbla ihjäl mig.. låter mitt klokare jag ta över ett tag.
p.s.
I den där parallella världen.. tillsammans med alla nappar, hårspännen och udda strumpor...
där kanske också alla pennor på kontoret har hamnat!!!!!!!
Kanske har jag äntligen löst mysteriet.
Ska ventilera teorin med chefen!
(eller så kanske det är little miss sunshine som är penn-kleptoman)
där kanske också alla pennor på kontoret har hamnat!!!!!!!
Kanske har jag äntligen löst mysteriet.
Ska ventilera teorin med chefen!
(eller så kanske det är little miss sunshine som är penn-kleptoman)
there´s a place
Det finns en plats.
Kanske i en parallell värld.
På den platsen flödar ymnighetshornen.
Dom flödar över av gamla nappar och hårspännen.
Kanske en och annan udda strumpa.
På den platsen finns däremot inga bebisar eller frisyrer.
Det är universums sätt att skoja lite med oss.
Så vi blir vansinniga.
Universum skulle ju kunna fixa så att napparna och bebisarna fanns i samma värld.. liksom hårspännena och frisyrerna..
Men det skulle ju inte vara lika kul för universum.
(för alla som har haft ett nappberoende barn vet ju att det ständigt är nappkris och detsamma gäller för hårspännen.. man köper och man köper.. dom försvinner.. och dyker aldrig upp igen..)
Kanske i en parallell värld.
På den platsen flödar ymnighetshornen.
Dom flödar över av gamla nappar och hårspännen.
Kanske en och annan udda strumpa.
På den platsen finns däremot inga bebisar eller frisyrer.
Det är universums sätt att skoja lite med oss.
Så vi blir vansinniga.
Universum skulle ju kunna fixa så att napparna och bebisarna fanns i samma värld.. liksom hårspännena och frisyrerna..
Men det skulle ju inte vara lika kul för universum.
(för alla som har haft ett nappberoende barn vet ju att det ständigt är nappkris och detsamma gäller för hårspännen.. man köper och man köper.. dom försvinner.. och dyker aldrig upp igen..)
