down the mountain

Sen var det själva födelsedagen.

Eftersom jag är en person som inte gillar att vara fokus utan hellre vill spana in själva fokus utifrån och dessutom tyckte att jag blivit tillräckligt firad (glömde nämna jobbet där jag fick en megastor blombukett och en fin tekopp) så tyckte jag att vi inte behövde göra något speciellt men det tyckte inte mina sötaste ungar.
Först fixade dom en superfin frukost med både jordgubbar och champagne (fast den drack vi inte) och så fick jag den bästa presenten av alla, nämligen TWISTER. Roligaste spelet ever.



Sen ringde min far och gratulerade och meddelade att jag fick en termins ridskola.
Gud vad kul!
Ångest! Tjejer i stall är så tuffa.
Men kul!
Ska se till att sonen också kan följa med.

Sen satt jag och solade näsan på balkongen och lyssnade på bok. Kommer inte ihåg vilken.
Tog det lugnt. Spelade lite twister. Rätt ansträngande men sjukt kul.
Fick diverse grattissamtal och sms.
Kul att bli ihågkommen.

Sen gick jag och handlade en flaska champagne och svärsonen anslöt sig.

Och sen blev jag portförbjuden i köket.
Försmäktade i nästan fyra timmar innan det äntligen var klart.
Dom hade dukat upp i sonens rum.



Fantasifullt!



Fin skål!




Nej det är inte ägg utan halloumi! Och sallad och guaccamole och nachos och champinjonröra!
Gott! Och nyttigt! Och alldeles vegetariskt!
Måltidsdryck: champagne.



Sen spelade vi twister all night long!
Eller åtminstone tills jag slocknade.

Efterrätten har vi fortfarande (2 dagar senare) inte orkat äta.

En mycket bra födelsedag helt enkelt.