avig dag idag
Kl 06.30 på väg till jobbet
Elände.
Vissa dagar.
Vill bara svetsa bort mitt elektriska hår, dra ner blixtlåset och flyga bort med min astralkropp och lämna den här värdelösa, oformliga, gravt gravitationspåverkade och obekväma klumpen till kropp som jag är tvungen att genomleva vareviga dag igenom.
Till råga på allt är jag sen och hamnade bredvid hosttanten på tunnelbanan.
Den vandrande döden kan man också kalla henne.
Det måste vara något fruktansvärt, fruktansvärt fel på hennes lungor.
Jag har lagt märke till henne i säkert ett års tid och blir alltid lika förvånad över att hon fortfarande är i livet och till synes på väg till jobbet.
Själv skulle jag aldrig orka gå ut i det skicket.
Hon hostar så hon går sönder.
Finns det inga sanatorier nuförtiden?
Elände.
