down the mountain

Det var väldigt, väldigt gemytlich (hur det nu stavas på tyska som jag inte kan) att träffa tyska väninnan, hennes familj och så bilregistret med delar av hennes familj i fredags på Dalarö.
Tyska väninnan och jag har ju känt varann nästan hela livet... vi gick på samma dagis och vi följdes åt genom hela grundskolan och hon är gudmor till min dotter.
Vi är mer som släkt.
Tyvärr så ses vi bara ca en gång om året eftersom hon lever invandrarliv i Tyskland och inte har vi tid att prata så mycket i telefon heller så det blir inte så mycket kontakt...
Kände nu när jag träffade henne och hennes familj att det var så himla myyyysigt... inte bara att träffa henne utan också hennes tyske man och hennes barn.
Jag blir nästan lite gråtmild men jag tror att det handlar om någon slags tillhörighetskänsla som det verkligen tar ååååååratal att uppnå. Familj helt enkelt.
Jag och dottern sov över så vi hann prata med tyska väninnan i timmar... myspys.... inte så ofta man gör det nuförtiden.. snackar mer än halva natten med en kompis...
Jag och väninnan pratade framtid med dottern och gav henne all vår gemensamma visdom och berättade om alla knäppa saker vi har gjort... t.ex. när väninnan sprang omkring med Björn Borg i globen med en för liten handväska och postits som fastnade överallt och säkert på Björn Borg också, och försökte hitta Elton John.. eller när hon affirmerade fram Matt Dillon i en hiss i New York...

anyhoo... det var trevligt och mysigt och jag fick massor av positiv energi!

Bilregistret med familj var det himla kul att träffa också.
Det var liksom en bonus.
Och vi ska ses snart och prata mer!

Nu har jag masat mig upp trots grav trötthet.
Måste handla käk idag inför veckan.
Måste handla earl grey... står inte ut med alla äckliga örttéer som jag har...
Ska ha coachingmöte med dottern.
Hon coachar mig och jag henne.
Måste planera lite.
The future and stuff.