down the mountain

En nästan alldeles tom helg framför mig... det behöver jag.
Jobbet är "mycket jååååbitt" just nu för att citera en kollega lite elakt.
Det händer alldeles för mycket på en gång och vi räcker inte riktigt till... vi på kontoret alltså.
På måndag kommer en dam i Hjorthagen hem och ska ha hjälp 4ggr/dag och det har jag överhuvudtaget inte löst.
Hjorthagen tillhör Östermalm men det ligger ju liksom helt off.
Fattar inte hur vi ska fixa det på ett vettigt sätt.
Och såna omöjliga saker är det hela tiden.. samtidigt som alla fem telefoner ringer och ringer...
Ja,ja.
Det löser sig på nåt sätt.

Imorgon söndag ska jag ev. följa med dottern och kolla när dotterns pojkvän hoppar bungy jump.
Det vore ju kul, har aldrig sett det förut på riktigt.. synd bara att det är kl 11 i Nacka av alla ställen.
Blir inte så mycket sovmorgon då.
Vilket kanske är bra egentligen eftersom jag bara verkar få ont i huvudet när jag sover för länge.

För tillfället kan jag inte komma in i den där toppenkroppen-bloggen eftersom jag inte för mitt liv kan komma ihåg vad jag har för lösenord där.
Synd för då måste jag kanske tjata om det här.
Nu gör jag det.. håll för ögonen den som  inte orkar med!

Jag äter duktigt nästan varje dag allt som är tillåtet.
Alltså inget bröd, pasta, frukt, socker, potatis m.m. m.m.
Jag äter t.ex. turkisk yoghurt (10% fett) till frukost med lite hallon och sötningsmedel, ägg i någon form med makrill och sallad till lunch och något liknande till middag.
Jag kokar broccoli, blomkål, spenat och/el. vitkål i grädde och smör.
Jag äter kött och korvar med hög kött%.
Jag dricker kaffe med mjölk.
Dricker mycket vatten.
Emellanåt, alltför sällan, så ställer jag mig på min wii fit och kör lite aerobic- och balansövningar, vilket är väldigt kul.
Hursomhelst.
Jag går inte ner ett skit.
Ibland går jag t.o.m. upp.
Nu har jag googlat runt lite på fenomenet och det verkar vara inte alltför ovanligt... man uppmanas att fortsätta för det kan ta lång tid för kroppen innan den är med på noterna.
Positiva effekter är dock att jag senaste veckan inte har varit upp och ätit på nätterna (wohoo!) och att jag verkar rätt så sockeravvand. Att jag får äta mig mätt och att jag verkar hålla blodsockret på en stabil nivå.
Men ändå.
Jag trivs inte med min kropp och måste helt enkelt gå ner i vikt och minska alla måtten... det bara är så...
Det får gärna ta långt tid men jag vill verkligen känna mig lite lättare och smidigare nästa sommar.

Ett annat, förhoppningsvis övergående, problem är den där tandhistorien.
Det håller ju på och läker (hoppas jag innerligt) och jag vet inte om det är normalt men det smakar verkligen BLÄHÄ i munnen... inbillar mig att det fastnar mat i såret som ligger där och ... jag ni vet.. ruttnar...
Är där och pillrar med tandborsten och jag vet inte om det är så bra för läkningen..
Folk i min närhet säger att dom inte känner någon äcklig lukt och det är ju bra, tuggar visserligen tuggummi frenetiskt... men jag vet inte om jag står ut om det ska smaka gammal gubbandedräkt i min egen mun!
Ont gör det också fortfarande. Det är alldeles ömt runtomkring.. men det måste ju gå över.

Och förresten! När jag ändå är på gnällhumör..
Jag är fattig.
Fruktansvärt pank.
Trots löneförhöjning.
Ser ingen ljusning i sikte heller.
Det blir vatten och bröd och ligga lågt i mååååååånader framöver.
Ska försöka tänka ut ett sätt att göra det lite roligare.
Fokus på träning, läsa alla olästa böcker och pyssla med återvinningsmaterial kanske...
Det går ju faktiskt ingen nöd på mig.
Jag kommer att överleva.
Ungarna också.
Och kanske katterna.