down the mountain

Ska snart gå hem.. ville bara rapportera att dagen har förflutit och att allt har gått bra.
Med vaddå kanske man undrar.
Med allt som jag sa.
Inget särskilt har hänt kan man också säga men det låter på nåt sätt mindre bra.
Tomteblosset fyllde år vilket hon försökte förtiga men det lyckades inte.
Jag avslöjade henne och då blev det hyllningssång och leverop och en snabbinsamling av enkronor och femtioöringar som räckte till en hel påse med lyxchokladpraliner från sockerbagarn.
Sen kom långafarbrorn in en snabbis och grattade tomteblosset och tog farväl av närmstakollegan som ju jobbar sin sista dag hos oss imorgon.
Sen blåste lite viktiga och sekretessbelagda papper ut genom fönstret och hamnade på bakgården som visade sig vara så gott som omöjlig att ta sig in på.
Söta blondinen, som jag bedömde var den smalaste och smidigaste av oss elefanter på kontoret, fick med akrobatiska konster klättra ut genom fönstret och hoppa sista biten ner på gården.
Det var inte lika lätt att ta sig upp visade det sig.
Söta blondinen fick till slut knacka på fönstret till ett kontor som ligger på marknivå för att be dom öppna porten ut till gården... men det kunde dom inte!
Dom hade ingen aning om hur man tog sig ut där och allt var väldigt mystiskt eftersom det annars brukar vara ungar ute på gården som spelar bandy... men ingen har någonsin tänkt på hur dom tar sig in och ut.... hmmm...
Kontoret mittemot hivade till slut ut en stege till söta blondinen och så fick hon klättra in till dom. (himla tur! annars kanske hon också hade fått spela bandy forever... and ever...)
Det sista vi såg av henne var när hon vinkade upp till oss och hojtade "Jag säger upp mig!".
Vi förstod ju att hon skämtade men blev ändå lite oroliga för det tog sån tid för henne att komma tillbaka.
Det visade sig att hon kommit ut på en helt annan gata och fick gå runt hela kvarteret innan hon kom fram till vår port.
Det känns som att vår bakgård befinner sig i en annan dimension och vem vet... dom där ungarna kanske har spelat bandy där i mååååååååånga år... if you know what I mean....
Det jobbiga med det hela, för mig, är nu att jag i framtiden kanske måste HÄLSA på damen som har sitt kontor snett nedanför mittemot mig.
Vi har varit så skönt anonyma för varandra och jag har irriterat mig lite föraktfullt på att hon verkar ha det så ostressigt på ett rentav kommunalt sätt... med vad hon nu håller på med vid sitt ståskrivbord från ikea.
Jag har också noterat att hon verkar flirta lite med en farbror som också jobbar där.
Nu när vi har delat dagens äventyr känns det som att vi har en relation.
Söta blondinen klarade sig nästan oskadd... hon bröt en nagel och smutsade ner sina fina kläder.
Sekretesspapprena är nu i säkerhet.
Sen smsade ebs och ville återigen att jag skulle följa med och spela boule/ bli bortgift.
Men jag orkar inte det idag.
Imorgon blir det antingen lunch med bästa exkollegan den blivande doktorn från Danmark... eller så blir det begravning i Bålsta... det beror på ifall folk är sjuka eller om jag och en kollega kan åka härifrån halva dan... bestäms imorgon.
Och sen somsagt kräftor och sprit på kvällen. Mycket sprit har jag bett om!
Så med tanke på det och med tanke på att hela veckan varit rätt hektisk så känner jag mig helt enkelt inte i form för bortgifte.
Sen började den eventuella begravningskollegan snacka begravningskläder.
Man måste ju åtminstone ha kavaj och klackskor sa hon.
Hoolymaloony.
Jag har varken kavaj eller klackskor nuförtiden.
Men jag skulle verkligen vilja gå på begravningen... det skulle jag..
Så nu måste jag hem och inventera garderoben.

Så var min dag.

Imorgon är en annan dag.