down the mountain

Nu kanske någon tycker att jag verkar lite väl självömkande.
Och gråtmild.
Och tja...
Jag tycker nog att är det någonstans man faktiskt får vara det så är det i sin egen blogg.
Jag tycker inte direkt synd om mig själv.
Jag känner mig bara lite sjuk, har lite ont här och där, är lite rastlös och väldigt, väldigt sentimental.
Min begravning kommer inte att äga rum förrän någon gång runt 2070, men det är ju bra med lite framförhållning.
Mina barn kanske är så dementa då att dom inte kommer ihåg vad det var för låtar jag gillade och då är det ju bra att dom kan kolla här.
Supersmart.

Och nu över till något helt annat:

Idag gjorde jag raw hallonmuffins.
Spännande!

Och imorgon ska jag och sonen ta en kvällspromenad runtomkring Coop Forum.
Och om vi råkar hitta någonting som dom har slängt så ska vi ta det.
Det kallas visst att vara frigan, men sonen gillar inte etiketter och att allt är så planerat och liksom organiserat så vi ska bara ta en kvällspromenad som sagt.
Runtomkring Coop Forum.
(sen att jag ser det som en organiserad protest mot det kapitalistiska konsumtionssamhället och den snedvridna fördelningen av jordens resurser och västvärldens utsugning av den tredje världen m.m. m.m. .... det behöver jag ju inte prata med sonen om!)