down the mountain

Vacklade upp nån gång mittinatten.
Mitt undermedvetna styrde mot köket där det noterat en chipspåse som var kvar sedan den där schlagerkvällen.
Autopiloten funkade fint.
Stegen gick utan problem rakt mot målobjektet.
Jag gjorde halt mitt framför och min högerarm lyftes på ett robotliknande sätt och tog ett stadigt tag om påsen...
DÅ!
Ett OHYGGLIGT BRAK
STEG SOM NÄRMAR SIG I OFATTBAR HASTIGHET
min autopilot fick motorstopp, mitt medvetna jag började registrera
jag insåg att FARA var i annalkande
jag stelnade i försvarsställning och förberedde mig på det värsta
nazisterna?
inkvisitionen?
ett japanskt barn?
In i köket stormar DOTTERN skrikandes som en äkta brittisk rävjägerska.
Hon tvärstannar mitt framför mig, höjer pekfingret och skriker
FY!

Jo.
Det var allt hon skrek.
Det räckte.
Jag tog fyra chips för att inte verka alltför tillplattad och lommade tillbaks till sängen med min mentala svans mellan benen.

Mäktigt ord.
FY!
Man har inte mycket att sätta emot när någon vrålar det i kombination med ett höjt pekfinger.