down the mountain

... lät det när det sista syret sögs ut ur kontoret vid 16-tiden när dagen och kvällen och hela harabarangen sprang omkring och försökte logga in i medvind (nya lönesystemet) och behövde support av mig samtidigt allihopa....

Urlakad. Urvriden. Lite matt.
Begrepp som är rätt så deskriptiva för mig just nu.

Fortfarande GLAD för löneförhöjning och överhuvudtaget för att just JAG har just DEN ROLL som jag har på just den här TOPPENARBETSPLATSEN.
För det är faktiskt så att jag älskar mitt jobb just nu.
Jag älskar mina kollegor.
Jag älskar min chef.
Jag älskar min plats här.

Dom som vet lite mer om mig vet ju att det inte alltid varit så.
Att det faktiskt varit åt helvete med det mesta.
I åratal.
Och jag har stretat på och mått dåligt och undrat om jag är helt dum i huvudet som inte har sökt mig någon annanstans.
Som att envisas med att stanna kvar i ett dåligt förhållande när man borde insett sitt bästa och lämnat för hundra år sen...
Ibland är det bra att man är envis och inte vill ge upp...

Jag är så himla tacksam för att jag fick chansen av min nuvarande chef för drygt ett år sen... att hon såg vad jag gick för och tog till vara på det... fast jag faktiskt hade gett upp och redan lämnat skeppet....

Tack Bästa Bossen!!!