down the mountain

De senaste 24 timmarna har jag nog sovit minst 16. Minst.
Jag har sovit och sovit. Och sovit.
Jag har sovit med lampan släckt och tvn avstängd och glasögonen avplockade.
Hör inte till vanligheterna.
Jag har inte varit uppe och virrat.. tror jag...
Jag har inga minnesbilder av det iallafall.
Jag har drömt massor men just nu kommer jag inte ihåg någonting.
Nu är det världens bästa jobb idag och sen hem och fortsätta sova om det behövs hela helgen.
Det kanske räcker nu, inte vet jag, men vill min kropp sova mer så ska den få det...

När jag inte har sovit har jag surfat runt lite på olika rawfood-sajter.
Råkade också se ett sexinthecity-avsnitt och där gick dom på en restaurang som heter RAW, som bara serverade raw food.

Coincidence???
Kanske det.
Jag älskar slumpen!
Jag tror inte så mycket på ödet och sånt, men jag tror på att man dras till det man liksom är redo för...
Nu är jag inne på raw food... klart jag snubblar över det överallt.. en annan vecka hade jag inte ens märkt det...
Allting finns där redan.. det handlar mest bara om hur uppmärksamma ens sinnen är.
Och jag tror verkligen att vårt undermedvetna har mer fullt upp än vad vi anar..
Vårt undermedvetna är mycket klokare än vad vårt medvetna jag är... är det något vi ska försöka tro på så är det det.
Gud hit och jesus dit... bla, bla, bla..
Gamla uråldriga sagor vars enda syfte är att agera snuttefilt och tröst i vår kollektiva jakt på meningen med livet och ett sätt att hantera allas vår dödsångest.
Och så förstås ett sätt för giriga maktgalningar att kontrollera den stora massan.
Jag håller med Marx där.
Opium för folket.

Nix.
Jag tror inte på gud.
Men jag tror att det finns mer klokhet inuti mig att utforska.
Jag tror på vårt undermedvetna, men också på att vi har ett kollektivt, nedärvt medvetande...
Exajting.

(däremot tycker jag att Alkemisten var det blajjigaste jag läst på länge... Kaj Pollak-klyschigt från början till slut)