down the mountain

Nu ar vi i ett sant dar lage igen pa jobbet nar alla ar negativa, gnaller och det enda dom kan saga ar "men det gaaaaaaaar ju inte,,,"
Hur vander man det?
Vi har ju varit dar förut och tagit oss ur det men hur gjorde vi da???
Det sammanfaller naturligtvis med en period av extrem stress och extrem stor arbetsbörda och da har man svart att racka till,,, och da blir det omedelbara negativa reaktioner,,,
Det ar precis som med barn,, dom marker direkt nar man inte riktigt har tid med dom,
Önskar alla bara kunde vara vuxna för en gangs skull,, nar det galler jobbet iallafall,,

Ska man ge dom godis?
Funkar med barn,
Lite suckingup,,
Langafarbrorn tycker inte riktigt det, men jag tror att det kanske blir nödvandigt,,
Lite psykologi helt enkelt,,

FRUKTANSVARD NYHET;

HASTHARET AR PA UTVAXT!
I MIN PANNA!
för tillfallet ar det mer som ett stramt skaggstra precis i harfastet,
Jag vill valdigt garna slita ut det och fimpa en cigarett dar,,, men samtidigt ar jag lite nyfiken,, ska halla koll pa den lilla rackarn nu redan fran början och se vad som hander innan jag vidtar drastiska atgarder,,

Och langafarbrorn blir sa idogt uppvaktad av sin nya pojkvan sa man tror emellanat att man ar med i en harlekinroman,,
Men det ar fint,, jag ar romantisk innerst inne,, och det ar bra med lite positiva motkrafter i var lilla bubbla av missnöje och bitterhet,,
Jag sager som Jill Johnson,,, KARLEKEN AR ,,,, (vad? meningen kanns inte riktigt avslutad,, men jag antar att hon menar att karleken finns och existerar och verkar,,, typ,, jag haller med hursomhelst och jag tanker ALDRIG bli sadar bittertrakig som benknotan & co)