För 17 ar sen!
Basta, jobbigaste men underbaraste sonen fyller 17 ar idag!
Jag ska snart ga och gradda amerikanska pannkakor,
Pga lite av varje sa far han inte sa mycket presenter just idag,,,, han har redan förbrukat all födelsedagspresenter och julklappar för i ar kan man saga,,,, men vi ska saklart uppvakta honom ordentligt anda,,,,
Vi ska spela "Breakfast in America" med supertramp valdigt högt och sa ska han fa en dunderfrukost at det amerikanska hallet och sa ska han fa en kaffebryggare,
Vi har inte haft en san de senaste aren,,,, jag dricker bara kaffe pa jobbet,,,, men pa senare tid har sonen havdat att allt skulle bli battre om vi införskaffade en sadan,,,,,
Och man kan ju inte ha en amerikansk frukost utan vettigt kaffe!
Utöver det far han lite smagrejer,,,, men det ar som sagt valdigt minimalt,,,,
För 17 ar sen vaknade jag ung, vid den har tiden med ont i magen,,
Fattade ganska snabbt vad som var pa gang eftersom det var dagen efter beraknat datum,
Pappan sprang ivag med dotter till dagis efter att jag gratande hade tagit farval av henne och bett om ursakt för att vi skulle skaffa ett till barn och lovandes henne att ingen INGEN nagonsin skulle kunna vara battre an henne,,,,
Sen satt jag och tjöt i duschen tills pappan kom hem och vid lunchtid akte vi till sjukhuset men dom tyckte att det inte riktigt hade kommit igang och sa att vi skulle aka hem,,,, jag VAGRADE,,, jag ville bli omhandertagen precis som förra gangen men nu tva ar senare fick man klara sig sjalv,,,, inget lavemang och inga sjukhusklader och ingen som kom och tittade till en om man inte larmade,,,,
Vi fick iallafall stanna kvar men dom sa att det basta vore om vi gick runt lite pa sjukhuset och kanske gick och at lunch för vem vet hur lang tid det skulle ta,,,,
Sa vi gick till lunchrestaurangen och pappan gick och stallde sig i kön,,,, det tog tusen ar och under tiden ökade mina varkar bade i frekvens och styrka,,, jag satt dar mitt bland alla lunchgaster som blangde i smyg pa mig och min megamage och hyperventilerade och kunde inte ropa pa pappan för nar jag andades kunde jag inte göra annat an andas,,, hade liksom ingen röst,,,,
Nar han kom tillbaka med maten efter flera timmar (kandes det som) sa petade jag i mig lite (currypasta) innan jag fick panik och sa att vi maste ga tillbaka till avdelningen,,,
Vi gick och da och da satte varkarna igang och da bara stelnade jag och kunde inte göra annat an sta blickstilla och andas,,,, pappan markte ingenting och gick bara pa och inte förran han gatt minst 20 meter sa uppmarksammade han att han gick och pratade med sig sjalv och da vande han sig om och dar stod jag i andra anden av korridoren stel som en staty,,,,
Nar vi kom tillbaks till vart rum sa började jag ma illa och snabbt som attan lyckades pappan fa fram ett pappersbacken som jag prydligt vomerade i,,,, 1 portion relativt osmalt currypasta,,,, han visste inte vad han skulle göra med den,,, kandes fel att bara stalla den pa bordet och lite slabbigt var det att slanga i papperskorgen och stopp i avloppet skulle det bli om vi försökte spola ner den,,, sa han försökte larma pa personalen,,,,
Bara det att han rakade larma pa fel satt sa det blev ett superallvarligt akutlarm, varpa ett helt akutteam kom rusande,,,,
och dar stod han som en annan kypare med ett backen med rykande currypasta pa handflatan,,,,
Dom blev lite arga pa oss för att vi akutlarmade i onödan, pappan började nu utveckla nasselutslag av ren pinsamhet och jag skrattade sa jag kissade pa mig och fick antligen byta till sjukhusklader,
Sen blev det varre och varre,
Varkarna var mycket tata och intensiva,
Vi andades och andades,
Jag andades sa mycket att luften fick en acklig och sötaktig smak,
Jag kravde, KRAVDE, att pappan skulle halla mig nar varkarna kom sa jag liksom kunde svava fritt i luften,
Han gjorde det sa gott han kunde men da gick det inte att undvika att jag kande hans andedrakt,,,, det var nog inget fel pa den förutom att jag överhuvudtaget kande den,,,, jag tvingade honom att borsta tanderna fort som attan mellan tva varkar mitt framför barnmorskor och övrig personal som rakade vara dar da,,,
Han gjorde det faktiskt utan att protestera och jag maste saga att trots att han nog ar den jobbigaste manniskan jag kanner sa skötte han sig faktiskt mycket bra just den dagen!
Sen sparade hela förlossningen ur och allt slutade med akutsnitt men det ar en annan historia
Sonen finns ju har nu hos oss efter 17 ar och nu maste jag faktiskt ga och gradda pannkakor!!!
Jag ska snart ga och gradda amerikanska pannkakor,
Pga lite av varje sa far han inte sa mycket presenter just idag,,,, han har redan förbrukat all födelsedagspresenter och julklappar för i ar kan man saga,,,, men vi ska saklart uppvakta honom ordentligt anda,,,,
Vi ska spela "Breakfast in America" med supertramp valdigt högt och sa ska han fa en dunderfrukost at det amerikanska hallet och sa ska han fa en kaffebryggare,
Vi har inte haft en san de senaste aren,,,, jag dricker bara kaffe pa jobbet,,,, men pa senare tid har sonen havdat att allt skulle bli battre om vi införskaffade en sadan,,,,,
Och man kan ju inte ha en amerikansk frukost utan vettigt kaffe!
Utöver det far han lite smagrejer,,,, men det ar som sagt valdigt minimalt,,,,
För 17 ar sen vaknade jag ung, vid den har tiden med ont i magen,,
Fattade ganska snabbt vad som var pa gang eftersom det var dagen efter beraknat datum,
Pappan sprang ivag med dotter till dagis efter att jag gratande hade tagit farval av henne och bett om ursakt för att vi skulle skaffa ett till barn och lovandes henne att ingen INGEN nagonsin skulle kunna vara battre an henne,,,,
Sen satt jag och tjöt i duschen tills pappan kom hem och vid lunchtid akte vi till sjukhuset men dom tyckte att det inte riktigt hade kommit igang och sa att vi skulle aka hem,,,, jag VAGRADE,,, jag ville bli omhandertagen precis som förra gangen men nu tva ar senare fick man klara sig sjalv,,,, inget lavemang och inga sjukhusklader och ingen som kom och tittade till en om man inte larmade,,,,
Vi fick iallafall stanna kvar men dom sa att det basta vore om vi gick runt lite pa sjukhuset och kanske gick och at lunch för vem vet hur lang tid det skulle ta,,,,
Sa vi gick till lunchrestaurangen och pappan gick och stallde sig i kön,,,, det tog tusen ar och under tiden ökade mina varkar bade i frekvens och styrka,,, jag satt dar mitt bland alla lunchgaster som blangde i smyg pa mig och min megamage och hyperventilerade och kunde inte ropa pa pappan för nar jag andades kunde jag inte göra annat an andas,,, hade liksom ingen röst,,,,
Nar han kom tillbaka med maten efter flera timmar (kandes det som) sa petade jag i mig lite (currypasta) innan jag fick panik och sa att vi maste ga tillbaka till avdelningen,,,
Vi gick och da och da satte varkarna igang och da bara stelnade jag och kunde inte göra annat an sta blickstilla och andas,,,, pappan markte ingenting och gick bara pa och inte förran han gatt minst 20 meter sa uppmarksammade han att han gick och pratade med sig sjalv och da vande han sig om och dar stod jag i andra anden av korridoren stel som en staty,,,,
Nar vi kom tillbaks till vart rum sa började jag ma illa och snabbt som attan lyckades pappan fa fram ett pappersbacken som jag prydligt vomerade i,,,, 1 portion relativt osmalt currypasta,,,, han visste inte vad han skulle göra med den,,, kandes fel att bara stalla den pa bordet och lite slabbigt var det att slanga i papperskorgen och stopp i avloppet skulle det bli om vi försökte spola ner den,,, sa han försökte larma pa personalen,,,,
Bara det att han rakade larma pa fel satt sa det blev ett superallvarligt akutlarm, varpa ett helt akutteam kom rusande,,,,
och dar stod han som en annan kypare med ett backen med rykande currypasta pa handflatan,,,,
Dom blev lite arga pa oss för att vi akutlarmade i onödan, pappan började nu utveckla nasselutslag av ren pinsamhet och jag skrattade sa jag kissade pa mig och fick antligen byta till sjukhusklader,
Sen blev det varre och varre,
Varkarna var mycket tata och intensiva,
Vi andades och andades,
Jag andades sa mycket att luften fick en acklig och sötaktig smak,
Jag kravde, KRAVDE, att pappan skulle halla mig nar varkarna kom sa jag liksom kunde svava fritt i luften,
Han gjorde det sa gott han kunde men da gick det inte att undvika att jag kande hans andedrakt,,,, det var nog inget fel pa den förutom att jag överhuvudtaget kande den,,,, jag tvingade honom att borsta tanderna fort som attan mellan tva varkar mitt framför barnmorskor och övrig personal som rakade vara dar da,,,
Han gjorde det faktiskt utan att protestera och jag maste saga att trots att han nog ar den jobbigaste manniskan jag kanner sa skötte han sig faktiskt mycket bra just den dagen!
Sen sparade hela förlossningen ur och allt slutade med akutsnitt men det ar en annan historia
Sonen finns ju har nu hos oss efter 17 ar och nu maste jag faktiskt ga och gradda pannkakor!!!
Kommentarer
Trackback
