down the mountain

Jag känner mig lite, lite stressad.
Jag tror det är resfeber.
Det brukar slå till såhär dagarna innan... och jag blir alltid mer eller mindre däckad.

Allt är inte glasklart inför London-resan nästa fredag och det måste redas ut den här helgen.
Inga stora grejer... bara finputsning av detaljer..
(edit: det är extremt stora grejer inser jag nu efter att ha skrivit listan här nedan och jag är nu sjukt stressad!)

• Förmana sonen.
• Packningen förstås. Inga konstigheter men det måste ju göras.
• Tvätta.
• Städa här hemma.
• Fylla förråden till sonen och katterna.
• Hämta den gigantiska, illrosa resväskan på jobbet.
• Prata med styvmodern och andra som ska hålla ett öga på sonen.
• Placera ut extranyckel hos Indianen.
• Förmana sonen.
• Planera syrrans resa i detalj.
• Kanske klippa mig.
• Prata mycket, mycket strängt och allvarligt med sonen.
• Införskaffa nödvändigheter till resan.
• Vädja till sonen.
• Planera aktiviteter i London.
• Säkert något mer.
• Fundera ut hur vi ska ta oss till Arlanda.
• Spika ett tidsschema för fredagen.
• Gråtvädja till sonen och krama honom, tänka katastroftankar och bli patetisk.
• Fundera lite över det här med mobiltelefoner i London.
• Betala räkningar och göra en sorglig liten resbudget.
• Deppa lite över ovanstående punkt.
• Rycka upp mig och tänka positivt!
• Kvadrippelkolla handväskan så att pass och viktiga resepapper och visakort och annat superduperviktigt är med.
• Be dottern kontrollera.
• Be sonen kontrollera.
• OJOJOJ!!! HÖLL PÅ ATT GLÖMMA!!!!!
• CHECKA IN SYRRAN ONLINE!!!!!
• Inhalera något lugnande.
• Säkert något mer.

Det är väldigt jobbigt med resfeber.
Det tycker både jag och alla andra i min omgivning.