down the mountain

Den här veckan är en sån där vecka när tiden och rummet liksom har förvrängts så att allt blir skevt och oproportionerligt.
Särskilt tiden är ur led.
Den räcker inte.
Idag ska jag på obligatoriskt kickoff-jippo på Långholmen och jag VILL INTE!!!
Det är säkert viktiga grejer men kunde dom inte bara ha skickat ut ett litet infomail!!!?
Jag har faktiskt jobb att göra.
Igår satt jag hemma med dom förbaskade tidrapporterna och hann med nöd och näppe in till arbetsplatsträffen kl 15. Var inte med på förra av samma anledning och kände mig därför nödgad att deltaga. För syns skull.

Jag är inte sams med mig själv.
Jag är otymplig, trött och håret är sprakande torrt och elektriskt... synnerligen obehagligt.
Jag ser dock ett ljus i tunneln eftersom jag har bestämt att jag och solskenet (som är i ett liknande bedrövligt skick) ska köra igång en detox på fredag.
Jag tror att det blir lättare att genomföra om jag fokuserar på henne och ser till att hon sköter sig.
Målet är först och främst mer energi och inspiration för att hantera vår kaotiska verklighet som troligtvis alltid kommer att vara kaotisk mer eller mindre.
Jag planterade ett detox-frö hos solskenet igår och hon gick igång direkt.
Nu ska jag maila lite direktiv till henne.
Det handlar inte bara om vad man stoppar i sig... det handlar om torrborstning, nässköljning och ommöblering också.

Och idag kommer Che!!!!
Vilken tur!
För annars skulle långafarbrorn vara alldeles ensam idag.