down the mountain

Gårdagen bestod nästan uteslutande av "How I met your mother" samt kokande av örtté och gratinerande av grönsaker.
Undantaget var då dottern kom hem och vi spanade in melodifestivalen lite pliktskyldigast.
Tyckte det var kul att återse Jenny Öhlund som jag hade glömt bort.
Hon var rätt hipp på 90-talet vill jag minnas. Sjöng visserligen i ett dansband men man tyckte om henne.
Nu heter hon Jenny Silver... och det är inget fånigt artistnamn utan jag tror hon har gift sig till det.
Hennes bidrag var lite weird... men om man blundade så lät det bra.
Jag gillade det men hon kom såklart sist.
Annars tyckte jag nog att Salem Al Fakir var bäst.
Han är egen och äkta på något sätt.
Söt. Både att se och lyssna på.
Och bidraget var lite sådär magiskt och sagoaktigt.. som förra årets norska vinnare..
Olas låt var också ok.
Jag fick 80-talskänningar. Brittisk 80-talspop.
Men själva Ola känns inte som en stjärna. Han är förhoppningsvis bättre när han inte är med i Melodifestivalen... det blir så lätt fel i melodifestivalsammanhang..
Ekborg tyckte jag lite synd om.
Hade hans låt framförts av en smörig liten italienare på italienska så hade jag älskat den.
Han tror att bristen på framgång berodde på att hans generation inte röstar.
Jag vet inte om jag räknas till hans generation, han är 8 år äldre än mig, men jag tror inte han har riktig koll på sin generation. Jag tror visst att hans generation röstar (inte jag dock), men att dom inte har en fullt så mossig smak.
Möjligen röstar en och annan pensionär på musikalartister som sjunger italienska smörballader i melodifestivalen.
Jessica Andersson tyckte jag skulle gå till finalen.
Jag vet inte varför men jag tycker alltid lite synd om henne.
För det första har hon ett sånt otroligt neutralt utseende så man skulle aldrig känna igen henne om man inte visste att det var hon... för det andra verkar hon så ensam på något sätt.. och så blev hon ju så mobbad för dom där shortsen och stoldansen för några år sen..

Anyhoo.
Lite festligt är det ju att melodifestivalen är igång.
Programledarna var ok.
Jag bryr mig faktiskt inte så mycket om programledarna. Det har blivit lite väl stor grej runt dom de senaste åren.
Det kändes som att dom hade backat lite där den här gången och det tycker jag var bra.
Christine bytte inte klänning en enda gång!

Så fort Melodifestivalen var slut så återgick vi till How I met your mother... och det tänker jag ägna mig åt idag också.
Men nej.. bättre än Vänner är det inte!
Vänner är mer skruvat och tar ut svängarna mer.
How I met your mother känns mer normalt.
Det bästa är dock att jag har så många osedda avsnitt!!!
Och jag tror att dom fortfarande spelar in!