down the mountain

Alltså.
Jag behöver liksom inte lära mig någon läxa.
Jag har redan lärt mig den hundra gånger.
Jag vet att jag inte tål socker och att det ger mig magont, illamående, trötthet, irritation m.m. m.m.
Varför måste jag testa det igen och igen????
Äta 2,5 semlor!!!
Jag tycker inte ens om semlor!!!
(om dom inte är små och hemgjorda... men det är dom ju aldrig)
Allt sött och fett som jag inbillar mig att jag dregglar efter är bara gott ända tills jag verkligen stoppar det i munnen... då upptäcker jag i 99,9% av  gångerna att det inte lever upp till mina fantasier.
Detta har jag redan lärt mig.
ÄNDÅ måste jag!
Nu mår jag illa och är fruktansvärt obekväm i mig själv.
Obalans.
Och det är inte ens den psykologiska biten...
Att jag är missnöjd och arg på mig själv (snarare trött på mig själv)....
det är verkligen den fysiska sidan av det hela..
Det tar längre tid att bygga upp välmåendet än att rasera det.
Nu måste jag gå cold turkey igen och tugga äpplen och morötter som inte smakar någonting.
Det tar flera dagar innan min hjärna fattar galoppen och sockermonstret har tynat bort (helt och hållet verkar det inte tyna bort... ligger där och trycker lite latent.. som en annan fästing i skärgården..)

Men jag kämpar vidare!
För JAG är envisare än mig själv.
Jag ska ändra mitt beteende och jag ska må bra.
Jag vet precis hur det ska gå till.. jag har nyckel till hemligheten.. behöver inte gå med i scientologerna.. har kommit på det alldeles själv..
Jag ska, i sann OS-anda, ta GULD, i kampen mot mig själv!
Fast silver är snyggare.
Jag ska ta SILVER i mitt eget inombordsliga Olympiska Spel.
I mitt OS så får alla som vinner silver.
Sen kommer bärnsten, vilket jag tycker är skitfult och därför är det bäst för mig att jag vinner.
Heja mig!

Idag är det cocktail-hour hos långafarbrorn med kontorskollegorna.
Du har väl något alkoholfritt?
Och jag har strukturerat upp min oreda på skrivbordet.
Och gjort en lista på vad jag ska göra idag.
Igår satt jag kvar 2,5 h på jobbet.
Jag måste komma ifatt innan London!