down the mountain

Vi pratade om munsår i fredags på jobbet.. för det är många som går omkring med det nu.

Solskenet ojade sig lite och sa att hon kände att det var på gång.

Stackars! tänkte jag.

Och vaknade igår med begynnande munsår på överläppen OCH i vänster näsborre.

Jag ber om ursäkt för dom ruskiga detaljerna men var ska jag annars beklaga mig!!!?

Munsår smittar alltså via luften... för jag lovar att så gosiga är vi inte med varandra så det kan smitta på något annat sätt.

Fy i h-vete.

Vi lägger det till listan nedan.

torr

elektrisk

förgrämd

frusen

snorig

trött

munsår

Det är bara att genomlida.

Men det är PLÅGSAMT.

Nu ska jag snart kila iväg till tanten och sen får vi se om det blir muséum med ebs.

Hon ska ringa när hon vaknar.

Ingen idé att sitta hemma och deppa och känna efter tänker jag.

En ljusglimt i min eländiga tillvaro var ändå Independence Day igår på tv.

Jag älskar den filmen.

Får mig att gråta varje gång.

En amerikansk president som är ensamstående gullig pappa och dessutom handgripligen räddar världen!

Ibland är jag lättköpt... det vet jag.. men vi har nog alla våra svaga punkter... min råkar vara en mänsklig amerikansk president som ser ut som en skådespelare i kombination med att mänsklighetens existens hotas.

Och räddas.

Därför når inte Armageddon upp till samma höjder.

För lite president och för mycket en gråtande Liv Tyler i närbild.