down the mountain

Har varit tillbaks på jobbet och uppkopplad i en vecka nu.
Hinner inte mycket mer.
Hinner t.ex. inte blogga eller surfa utöver jobb.
Det är bara jag och che för tillfället och det är 2 för lite.
Både roligt och utmattande än så länge.
Långafarbrorn har slutat =(.
Han ska börja jobba natt.
Nu har han dock semester och befinner sig i ett gayparadis utanför Barcelona.
Ska man vara orolig???
Che växer med ansvar.
Han har dygnat för första gången och kopplat greppet.. jag är stolt över honom.. och nu känner jag mig dessutom trygg.. han har koll!
Jobbet tar all min energi och tid för tillfället (så ovanligt!)... MEN! så ska det inte bli sen när vi är fulltaliga igen..
Vi ska ha en planeringsdag och noggrant strukturera och fördela våra arbetsuppgifter och vi SKA få det att funka!
Jag skriver noga upp varenda övertidsminut.. behöver det till Canada-resan... (ca 22 h på en vecka hittills)..
.. som för övrigt kommer att ta typ 17 timmar... med mellanlandning i Chigago (Hej Oprah!).. one-way that is..
Jag ser faktiskt fram emot den långa resan.
Att vara på väg någonstans och inte ha något annat för sig.
Ska ta med bra bok.

Jag har kommit in i en riktig läsperiod för tillfället!
Läste precis ut "Epepe" av Ferenc Karinthy.
Bra!
Obehaglig!
Har stått i min bokhylla i åratal.
Rekommenderas!

Jag kommer inte ihåg hur man skriver här.
Det här är bara en liten mjukstart.
Drömde såklart.
Drömde att jag satt på en buss och att busschauffören vägrade stanna och släppa av mig.
Han blev så förbannad på mig att han gick ifrån ratten.. bussen fortsatte åka..
Jag ringde polisen som inte hade tid att tjafsa med busschauffören.
Övriga passagerare verkade inte berörda.
Jag ville bara hem till min son på åttonde våningen.

Sen vaknade jag med ett ryck.

Nu vill jag bara hitta nästa bok.