down the mountain

Godaste maten som vanligt igår hos ebs.
Jag är fortfarande mätt.
Trevligt också. Också det som vanligt.
I det här fallet är "som vanligt" inget negativt. Det har annars en lite trist klang.

Vi kollade fotboll.
Stackars, stackars Green, Englands målvakt.
Så snöpligt han nästan kastade in bollen i egna målet.
Men oavgjort är i alla fall bättre än att förlora.

Idag ska jag pyssla och svära.
Det är nämligen enerverande jobbigt och ansträngande det där hemliga projektet jag håller på med.
Väldigt lätt blir det fel.. och då måste man börja om från början.. hur långt man än har kommit.. GAAAHHH!!!!
Samtidigt lyssnar jag på bok.
"Först när givaren är död" av Anna Jansson.
Och på fotboll.
Och hela tiden tänker jag på pappa. Det har blivit som ett nytt spår i min tankeverksamhet.. pappaspåret.. det är helt självgående och brusar liksom i bakgrunden vare sig jag vill eller inte.
Jag har faktiskt simultankapacitet ibland. Selektiv simultankapacitet.
Däremot har jag kommit på att jag inte kan klappa händer i takt och titta samtidigt.
Stört omöjligt.
Det märkte jag på dotterns dansuppvisning.
Det är något med koordinationen som inte riktigt vill.

Och snart är det dags för sommarpratare.
Och då måste jag skrytsamt berätta att jag faktiskt är bekant med en av dom.
Nämligen ebs svägerska Pija! Barnboksförfattare!
Minsann!
Så henne tänker jag inte missa.
Annars vet jag inte.. det var mest såna man inte vill höra..
Fast å andra sidan är dom ibland dom bästa.
Så egentligen kanske man helst vill höra dom man helst inte vill höra.
Och dom man vill höra vill man också höra.

Jag tror jag ska sluta nu.