det är ANNA som är (lite) arg! (på sig själv)
När jag, kl 06.30 imorse, för ANDRA gången tog hissen upp till Kungsklippan och knatade ner Parmätargatan till kontoret på Bergsgatan så kändes det lite surrealistiskt.. som om jag hade fastnat i någon slags ondskefull looptroop i ett parallellt universum.. lite "måndag hela veckan"..
Såhär var det:
Jag var kvar rätt länge på jobbet igår.
Ville ju bli färdig med en del saker innan semestern och lämna över snyggt till långafarbrorn.
Jag var kvar så länge så kvällspatrullen blev färdiga med sina arbetspass.
Det blev ett himla kackel när dom kom in och jag kom på att jag och svarta damen kunde ju ha sällskap hem.. men då fick jag skynda mig..
Så jag rafsade ihop mina saker och det var en massa bibbelibabbel och vi skyndade iväg och allt var trevligt och bra och jag kom hem ca 00.30.
Äntligen semester!
Sovmorgon!
zzzzzzz
men då bara:
NEEEEEEEJJJJJJJJJ!!!!!! (långafarbrorn vet hur det ska låta)
Då kom jag på att jag hade glömt låsa chefens dörr och gömma nyckeln.
Och där låg en massa dokument framme.. anställningsavtal och sånt.. och chefens vrede vill man ju inte råka ut för och dessutom kände jag bara på mig att det var den ondskefulle PJ och hans likasinnade tyschka kollega som jobbade natt...
Katastrof!
Jag ringde runt lite och försökte få tag på numret till nattpatrullen men det var kört.
Så jag ställde klockan på 4 och för att släpa mig upp och bege mig hela långa vägen in till jobbet för att låsa dörreländet innan chefen märkte något.
Det gick bra.
Jag låste dörren och lämnade ett litet spår efter mig till långafarbrorn.
Precis när jag skulle gå igen så kom Cougarlady som också jobbar natt in för att lämna nycklar.
Hon är ok.. så vi pratade ett tag.
Sen kom vi på att jag kunde åka med henne till t-centralen och åka hem därifrån.
Så vi hastade iväg.
Frid och fröjd.
Tackade för skjutsen och vinkade hejdå till henne.
Kände mig nöjd med mig själv.. allt hade ändå löst sig rätt bra.
Men DÅ i rulltrappan ner till perrongen:
NEEEEEEJJJ!!!!!
Jag hade glömt mina hemnycklar på kontoret.. som jag dumt nog hade lagt ifrån mig på ett bord..!!!
Det var bara att ta sig ner till blå linje och åka tillbaka.
Ingen idé att bryta ihop.
Himla tur att jag upptäckte det innan jag åkt hela långa vägen hem.
Jag åkte tillbaka.. fick sitta och vänta en halvtimme utanför kontoret innan någon kom som hade nyckel.
Sen åkte jag hem.
Nu har jag sovit.
Nu har jag semester.
P.S.
Jag skyller allt på nystalinisterna!
Såhär var det:
Jag var kvar rätt länge på jobbet igår.
Ville ju bli färdig med en del saker innan semestern och lämna över snyggt till långafarbrorn.
Jag var kvar så länge så kvällspatrullen blev färdiga med sina arbetspass.
Det blev ett himla kackel när dom kom in och jag kom på att jag och svarta damen kunde ju ha sällskap hem.. men då fick jag skynda mig..
Så jag rafsade ihop mina saker och det var en massa bibbelibabbel och vi skyndade iväg och allt var trevligt och bra och jag kom hem ca 00.30.
Äntligen semester!
Sovmorgon!
zzzzzzz
men då bara:
NEEEEEEEJJJJJJJJJ!!!!!! (långafarbrorn vet hur det ska låta)
Då kom jag på att jag hade glömt låsa chefens dörr och gömma nyckeln.
Och där låg en massa dokument framme.. anställningsavtal och sånt.. och chefens vrede vill man ju inte råka ut för och dessutom kände jag bara på mig att det var den ondskefulle PJ och hans likasinnade tyschka kollega som jobbade natt...
Katastrof!
Jag ringde runt lite och försökte få tag på numret till nattpatrullen men det var kört.
Så jag ställde klockan på 4 och för att släpa mig upp och bege mig hela långa vägen in till jobbet för att låsa dörreländet innan chefen märkte något.
Det gick bra.
Jag låste dörren och lämnade ett litet spår efter mig till långafarbrorn.
Precis när jag skulle gå igen så kom Cougarlady som också jobbar natt in för att lämna nycklar.
Hon är ok.. så vi pratade ett tag.
Sen kom vi på att jag kunde åka med henne till t-centralen och åka hem därifrån.
Så vi hastade iväg.
Frid och fröjd.
Tackade för skjutsen och vinkade hejdå till henne.
Kände mig nöjd med mig själv.. allt hade ändå löst sig rätt bra.
Men DÅ i rulltrappan ner till perrongen:
NEEEEEEJJJ!!!!!
Jag hade glömt mina hemnycklar på kontoret.. som jag dumt nog hade lagt ifrån mig på ett bord..!!!
Det var bara att ta sig ner till blå linje och åka tillbaka.
Ingen idé att bryta ihop.
Himla tur att jag upptäckte det innan jag åkt hela långa vägen hem.
Jag åkte tillbaka.. fick sitta och vänta en halvtimme utanför kontoret innan någon kom som hade nyckel.
Sen åkte jag hem.
Nu har jag sovit.
Nu har jag semester.
P.S.
Jag skyller allt på nystalinisterna!
Kommentarer
Trackback