down the mountain

Jaha.
Nu åkte jag dit i alla fall.
Jag är förkyld!
Halsstadiet verkar någorlunda passerat men nu har hostförbannelsen tagit över.
I kombination med täppt-i-näsan-fasen.
Och naturligtvis den stora hängigheten!

Det känns jobbigt att det kommer just nu när islossningen är i faggorna och jag precis kommit hem från London med väskorna fulla av inspirerande hälsoböcker och wiispel att träna med.
Jag vill bara sätta igång!

Hostförbannelsen är ju den segaste av alla förbannelser.
Den kan ju sitta i hur länge som helst..
Jag TYAR inte!!!

Annars är det ju helt galet vad det är märkligt på jobbet för tillfället.
Jag vet inte om jag ska gnugga händerna av sensationslysten förtjusning eller bara gråta.
Det är alkoproblem och syndikalistfasoner och konspirationer från bittra löneassistenter och lögner och hetsätande och ben i timbalerna!!!
Och avstängda telefonabonnemang och allmänt tekniskt strul.
Och en ny chef som verkar bra i ena stunden och något tveksam i nästa.
Och mitt i allt Kristi Brud! (vem ska man egentligen tro på??? Åsa W eller Helge F???)
Och bästachefen som sitter i fel rum.
(jag har väldigt svårt för förändringar i det initiala skedet)
Och en stingslig och upprörd långafarbrorn och en skäggig che.
Och så ett nytt ikea-bord och lite schlager på det.

Jag behöver verkligen kunna träna för att orka med alltihopa!!!