down the mountain

Min son är 13% invalid.
Det har försäkringsbolaget kommit fram till.
Det handlar alltså om hans ena öga som blev kaputt för 1,5 år sen då han fick en sten i huvudet.
Drygt 100 000 kr kommer dom att betala.
Sonen tror att han har vunnit på lotto!
Ekonomisk rådgivning erbjuder dom också.
Vilken tur!
För annars tror jag man sätter sprätt på 100 000 rätt snabbt nuförtiden.
Det är väldigt mycket och väldigt lite på samma gång.

detomdet

Annars är jag så gott som resklar.

Jag har:

• skurat badrummet
• även på insidan av rören
• tvättat
• strukit
• packat
• googlat och antecknat en massa om London
• pratat med mamman
• pratat med syrran
• fyllt alla förråd hemma
• fixat brandvarnaren
• smsat en massa nummer hit och dit till folk så dom kan nå varandra om sonen skulle spåra på nåt sätt
• sovit
• ätit varmkorv med ketchup, stark senap och räksallad
• pratat både strängt och ömt och gråtmilt med sonen
• kramat sonen
• sagt hejdå till sonen
• sagt hejdå till dotternspojkvän
• duschat
• bäddat rent
• vikt in tvätt
• slängt en massa sopor
• gosat med katter

Nu är det faktiskt bara håret kvar!
Och sen ska jag ta mig in till stan med den gigantiska rosa resväskan och där ska jag dejta med dottern och king L och sen ska vi ta flygbussen ut till arlanda och sen blir det troligtvis semesterstängt på det här stället tills jag återvänder till hemlandet lördagen den 13 mars.

Jag är nästan lite avundsjuk på mig själv!