down the mountain

Nu börjar det klarna lite på jobbet.

Långafarbrorn slutar efter semestern och börjar jobba natt.
Kvar blir jag, little-miss-sunshine och che.
Little-miss-sunshine blir gruppledare precis som jag och che blir vår lilla.... näe.. kanske ska börja behandla honom som en fullvärdig stabsmedlem.. han blir adminsistrativ assistent.
Cheferna tror att jag och miss-sunshine ska klara oss utan honom, men det vet vi redan att vi inte kommer att göra.
In their dreams! säger vi bara.
Jag tror det kommer att bli bra.
Jag känner mig lite... lugnad.

Igår var jag och sonen och pratade med Farbror Arne på stora försäkringsbolaget om sonens kommande förmögenhet.
Farbror Arne är så himla pedagogisk.
Han åskådliggör allt han säger på en whiteboard med olika färger.
Vad gör inte en stackars försäkringsfarbror för att nå dom mest onåbara!!?

Sen käkade vi grekiskt.

Sen åkte vi hemåt.
Hade det trevligaste samtalet på tunnelbanan.
Om signaler och sånt.
Dom man själv sänder ut och ifall dom stämmer med den man är.
Sonen har blivit medveten om att hans signaler inte riktigt stämmer med hans självbild.
Han är i själva verket inte den slyngelaktiga odåga man kan luras att tro.
Inte på insidan.
På insidan sitter det en hyvens och trevlig liten Farbror Arne.
Där ser man.
Själv är jag en 95-årig tant med lila hår och matchande pudel/ 9-årig lillgammal plugghäst/ tibetansk munk/ Lotta på Bråkmakargatan i falsett. M.m.
Syns det???

P.S.
Fick den mest oväntade presenten igår.
Av den bereste konstnären. Han med håret.
Jordgubbar och champagne (moët & chandon).
Han inbillar sig att jag hjälpt honom att få ut försäkringspengar.
Jag sa att det har jag ju inte.. men han lät sig inte övertygas och insisterade.
Så nu är födelsedagschampagnen fixad!