down the mountain

Jag och min pappa har haft det lite fram och tillbaka i vår relation genom åren.
Vi tappade bort varandra ett tag..
Något jag ändå alltid har uppskattat och beundrat hos honom.. och som jag alltid framhållit för mina barn och som dom själva märkte.. är pappas otroliga, ständigt växande, kunskapstörst och allmänbildning.
Man kunde fråga honom om precis vad som helst.
Han var alltid ödmjuk.. aldrig någon besserwisser.. mycket pedagogisk och aldrig predikande.
Om det var något han inte visste så tog han reda på det.
Det fanns alltid mer att lära.
Man blir aldrig färdig.
Han var inte färdig och skulle aldrig bli.. det var inte det som var målet.

Jag är starkt präglad av detta.
Det har alltid varit en stor inspirationskälla för mig.

För dottern också verkar det.
Hon har nu skaffat ett nytt lånekort på Stadsbiblioteket och vi funderar på att införa en ny vana med en bibliotekskväll i veckan.
Jag hängde jämt på bibblan förut.. men jag har tappat bort det.. har inte haft tid.. har jobbat och jobbat..

Det är i pappas anda.
Det får oss att känna oss närmre honom.
Men vi gör det för vår egen skull.