down the mountain

Få saker är det som ger så mycket energi och så mycket omedelbar lyckoboost som att dra på musiken i lurarna när man flänger iväg till tunnelbanan på morgonen... man kan vara hur trött och seg och låg som helst men när "Dag efter dag" med Kikki och Bettan drar igång med den där pianogrejen i början då vill jag bara flyga iväg som en ballong som man släpper ur luften på.. och man får bita sig ordentligt i tungan för att inte toksjunga med..
Man vill bara tro att hela livet är en musikal!
Och eftersom jag är en periodare så glömmer jag ofta bort det här och då blir kicken liksom ännu större när jag plötsligt en dag får för mig att lyssna på lite musik istället för en ljudbok.

Så var det härom morgonen när jag flög iväg på morgonen.. jag nästan sprängdes av ren livsglädje när jag studsade iväg... och när jag efter ca 50 meter var tvungen att tvärstanna och studsa tillbaks hem eftersom jag kom på att jag glömt busskortet. då kunde jag bara inte låta bli att passa på..
Väl innanför dörren igen gick det inte att stå emot längre.
Så jag toksjöng med!
Helt hänsynslöst.
Rätt ut i den tysta lägenheten klockan ca 06.30 på morgonen.
Tänkte lite att nu blir väl dotter, son och dotterspojkvän sura och tycker jag är hänsynslös och högljudd igen.. men det viftade jag bort.. jag sjöng med av hjärtans lust i dom 15 sekunder det tog att leta fram busskortet och kasta mig iväg ut igen.. och sen bet jag mig i tungan igen och bara studsade..
Underbar känsla!
(det hela kommenterades av dotter och dotterspojkvän två dagar senare.. dom blev inte sura.. bara lite förvånade och faktiskt lite upplyfta..)