meditation

Rufus Wainwright.
En riktig dramaqueen är han.
Första delen av konserten fick publiken stränga direktiv att inte klappa händerna mellan låtarna.. det fick man inte göra förrän han, iförd svart balklänning med släp, luciatågslångsamt skridit av scenen.
Han hade publiken i sin hand.
Vi lydde tackålov.
Andra delen var mer som en vanlig spelning med mellansnack och applåder.
Han pratade en del om sin mamma som ganska nyligen gått bort.
Det kändes bra... missförstå mig rätt...

Han har ett sätt att sjunga som gör att allt låter likadant.. åtminstone i mina tondöva öron..
Det gör inget.
Det är bara att blunda och låta sig sugas in.

Synd bara att det var så förbålt obekvämt i filadelfiakyrkan.
Skulle hellre ha legat i bekväm skinnfåtölj på Electric Cinema i London.

Idag blir det lite jobba och sen tvättstuga.
Imorgon dansuppvisning.
Sen schlager. Men det känns inte lika kul nu när vi inte är med...
Sen är den här märkliga veckan slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0