down the mountain

Fick sms från syrran kl 05.47 imorse..
"Idag tänker vi på sommarhunden.."

Kan ju bara betyda en sak.
Antingen har det redan hänt eller så ska det ske idag.
Jag vågar inte ringa mamman och fråga förrän ikväll.. vill inte störa om det inte har hänt än...

Är bara så innerligt tacksam för att jag hann åka och gosa med min kära labradorsyster förra veckan.
Ett avslut liksom.
Annars hade det gjort ännu mer ont.

Det är ju som det är.
Man vet ju redan från början hur det en dag kommer att sluta.
Men älskar man någon så gör det såklart ont när man blir tvungen att skiljas åt... hur naturligt det än är..

Stackars stackars lilla mamma!

Just detta att man måste boka en tid.. att det är planerat.. det måste vara outhärdligt!
Jag har bara varit med en gång.. och det var min gamla trogna vapendragare och alla taxars skräck Maurice Micklewhite (stor svart katt)....
Men han blev akut sjuk och det var ilfart till veterinären och han skrek och det fanns liksom inget val.
Det var inget vi visste flera dagar i förväg.
Det var hemskt ändå.

Sommarhunden är supermegagammal rent labradormässigt.
Typ 97-98 år.
Hon var ung, inte mycket mer än... kanske 22... högst!, in i det sista... och sen blev hon tvärgammal..
Då är det inte så roligt längre.
Jag fick hjälpa henne att klättra upp i sängen förra veckan.

Så det är ju som det ska.

usch