down the mountain

Måndag. Igen!
Och jag har ju mest jobbat den här helgen.
Igår var det pappersjobb hemma i flera timmar.
Men jag hann ändå läsa en massa om Mao med sonen.
Och det var kul... för så långt kom aldrig vi när jag gick i skolan.
Mao var komplett galen!
Men också ganska poetisk.
Han kallade sina sjuka och ogenomtänkta experiment (som oftast resulterade i total massaker och massdöd) för vackra saker som "låt hundra blommor blomma", "det stora språnget" och "kulturrevolutionen".

Känner fortfarande ett visst obehag angående jobbet.. men jag hoppas att vissa saker klarnar lite idag..
Ska försöka att inte vara så grinig!

5 veckor kvar.
Sen är det semester. I 5 veckor.
Så om jag tycker att den här sista tiden känns lång.. så är det ju precis så lång som min semester kommer att vara!
Jag hoppas det känns låååååångt!

Drömde om sonen när han var bebis.
Och jag kände mig vemodig i drömmen för jag visste ju att den här lilla godingen kommer jag inte att ha kvar så länge..
Men sen vaknade jag och kom på att godingen ligger och sover där inne i kloaken (typ hans rum) och så kändes det lite bättre ändå.
Men man saknar ju den där lilla pralinen.
Han var lite mer behändig på den tiden.. rent fysiskt.
Å andra sidan kunde vi inte ha så intressanta samtal som nu.
Om pansexualitet och Mao och sånt.

(herregud vad jag är pinsamt värdelös på paint)