min pappa
Min pappa dog igår.
Han var bara 64 år.
Allt känns konstigt.
Vet ej vad som händer nu.
Ska träffa syskon och M (hans fru) idag. Då kanske poletten trillar ner.
Men först ska sonen tatuera sig. Det var det den här dagen skulle handla om.
Big Tattoo-day.
Tror inte pappa skulle tyckt det var någon bra idé att vi ställde in det för hans skull.
Och jag vägrar åka någonstans utan båda ungarna.
Jag ska skriva mer om pappa en annan gång.
När jag har hittat orden.
Han var ingen vanlig pappa och vi hade inget vanligt far-dotter-förhållande.
Han var dock en av dom mest fantastiska och mest inspirerande människor jag någonsin träffat.
Och det fattade jag även innan igår.
Och jag är extremt stolt över att vara hans dotter.
Jag är glad att han inte behövde bli gammal och sjuk, men det här var för tidigt.
Jo han var en fin man omtänksam och förstående.
Och var det något man behövde fråga om så visste han oftast svaret.
Han var min bror och jag tycker att han borde fått lite mer tid här hos oss.
PD.
