down the mountain

Det känns alltid lite jobbigt att komma igång och skriva här när man inte gjort det på ett tag.. så jag gör det bara.. rätt på liksom.. inga resuméer eller sammanfattningar av mitt händelserika liv.. det får komma som det kommer om jag ska kunna bryta den här bloggtystnaden.
Anledningen till det ofrivilliga uppehållet är tekniska tillkortakommanden.
Jag har helt enkelt inte haft tillgång till dator i hemmet och hur mycket jag då än bloggar så blir det ju liksom inte till glädje för någon annan när jag inte kan avsluta det hela med att klicka på "publicera".
Nu har jag tagit tag i problemet och förhoppningsvis kommer jag nästa vecka att sitta här med en splitter ny dator, köpt på avbetalning, och ett trådlöst bredband.
För tillfället har jag släpat med jobbdatorn hem.

Hursomhelst så mår jag bra!
Och det är inte bara omvänd hypokondri utan det har doktorn sagt.
I måndags var jag på vårdcentralen och eftersom min husläkare var fullbokad inpå nästa år så fick jag träffa en gammal dammig stofildoktor som mycket,mycket noggrant kontrollerade hjärta, pulsådror och blodtryck medelst klämning (palpation?), stetoskoplyssning, blodtrycksmätning, EKG och blodprovstagning.
Jag har inte fått svar på proverna än.. men allt annat fick godkänt av den dammige stofilen.
Anledningen till varför jag ens var där var att jag som den hypokondriker jag är inte kan urskilja huruvida signaler från kroppen är helt normala eller om dom är ett tecken på en mycket nära förestående ond bråd död.
Jag tycker inte om att gå till doktorn eftersom jag alltid förväntar mig mycket allvarliga och tråkiga besked.. så det var väldigt duktigt av mig att få det gjort... och om sanningen ska fram så var det inte därför jag i första hand ringde till vårdcentralen för att boka tid.. det gjorde jag för att jag har ont i en fot (mycket enklare och mindre ångestladdat att hantera) och då passade jag på att beskriva alla mina dödliga symptom och då tyckte tjejen på tidsbokningen att det var bäst att jag kom samma dag... inte för att hon trodde att jag var döende utan för att hon verkade fatta att här hade hon att göra med den allvarligaste formen av nojjighet.
Foten ska gå till idrottsläkaren nästnästa vecka.

Så jag mår, journalfört och dokumenterat, BRA!

Idag är det tvättstuga, mangling av lakan och uppsatsskrivning om Ukrainas historia som gäller.
Jag ska mangla och sonen ska skriva.

Imorgon är det den bästa dagen på länge!!!!
Först tänkte jag åka till jobbet och jobba undan lite jobb.
OCH SEN!!!!
KL 17.45!!!!!!!!!

På en biograf nära mig!  (Rigoletto på Kungsgatan)

HARRY POTTER!!!!!!!
tillsammans med dom bästbästa människorna i hela världen....SONEN OCH DOTTERN!!!!!!!!!!!!!!!!

LYCKA!!!!!!!!!!!!