down the mountain

Idag är det dags för Inspektion på jobbet.
Det är Stadsdelen som kommer på besök och ska kolla att vi sköter oss.
Jag kan redan höra klappret av alla chefers klackar i mina öron...
Av någon anledning är det klackskor/stövlar som gäller varje gång viktiga människor ska komma till oss.
Och våra golv är extremt ljudförhöjande.. och dom nervösa cheferna hastar fram och tillbaka med små korta ministeg.. trippeldubbelt klapper..
Själv bouncar jag som vanligt runt i fotvänliga gympadojor.. och LMS hasar omkring i foppatofflor... det får helt enkelt inspektionsmänniskorna ta!
Vi gör oss inte till skomässigt. Inget fjäsk från vår sida.

Kursen igår var säkert intressant.
Själv höll jag på att somna hela tiden.
Så där outhärdligt som det kan bli på tunnelbanan ibland när man liksom tappar huvudet hela tiden och inte riktigt har koll på sig själv.
Attans, attans pinsamt.
På tunnelbanan är man ändå lite anonym.
Det är man inte när man sitter 10 människor runt ett bord.
Vid ett tillfälle blev jag riktigt rädd.
Plötsligt såg jag hur det liksom fälldes ett träd framför ena ögat... eller som om en väldigt stor GREN plötsligt föll ner..
Jag vaknade till med ett ryck... och insåg att det var mina egna ögonfransar som liksom fallit ner framför ögat.
Sen var jag klarvaken i flera sekunder innan jag började tappa huvudet igen.
I 3,5 timmar satt jag där och blinkade och skelade och vred och vände på  mig.
Kursen handlade om MBL och LAS och såna saker.
Kanske något att fundera på när det är svårt att somna på söndagskvällarna.

Nu undrar jag bara en sak.
ÄR DET SNÖ UTE???????????