down the mountain

Det bästa med igår var att jag och dottern åkte och hälsade på Frasse efter jobbet!
Älskade, älskade lille vän!
Jag har inte träffat honom sedan jag med ganska omilt våld packade ner honom i transportburen innan vi åkte till Canada.. och det är ju över en månad sen..
Visste inte hur han skulle reagera.
Katter är ju mer beroende av sin miljö än av vilka personer som finns där... dom är ganska otrogna av sig.. inte som hundar precis..
Han låg och slumrade på en säng när vi kom och jag ropade på honom.. han hajade genast till.. såg lite konfunderad ut, och sen kom han galopperande..
Måste tillägga att Frasse är en ytterst reserverad katt som håller sig långt borta från okändingar.
Så jag tror att han kände igen oss.
Däremot märktes det tydligt att han är inbodd och har ett nytt hem och nytt revir nu.
Och han ser ut att må så bra.. pälsen är finare än någonsin och han ser fin ut i kroppen och verkar harmonisk.
Om jag tillåter mig att känna efter så är jag galen av svartsjuka och avundsjuka.. grön och svart på samma gång.. men samtidigt lättad över att vi har hittat en lösning.. åtminstone för tillfället..

Annars var dagen ok.
Eftersom che satt och ockuperade min dator nästan hela dagen så passade jag på att rensa i röran lite.
Var tvungen eftersom viktiga papper kommit bort.
Nu är det ordning.
Det som är jobbigt för tillfället är att all min energi verkar ta slut kl 14.
Då vill jag bara gå hem och sova.
Det måste ju vara någonting med själva lokalen.. ska komma ihåg att öppna fönstret mer..

Idag är det desto mer.
Först kommer kepskillen.. han som ska svara i våra telefoner på onsdagar.. och ska presentera sig på gruppmötet på morgonen..
Sen måste jag och LMS bli klara med lönerna snabbt som ögat.
Sen måste jag ringa några viktiga telefonsamtal.
Sen måste jag ta itu med att fixa så vi kan komma åt stadens datasystem från våra datorer eftersom det från och med nu är krav på att vi rapporterar allt om våra kunder via det.
Sen ska jag på hembesök kl 09.30.
Sen måste jag hinna köpa lunch innan den tar slut.
Sen måste jag boka in introduktion med ny personal.
Och planera och bemanna för resten av veckan och helgen.
Och beställa matlådor.
Och så var det något mer som jag inte kommer ihåg nu.
Och något mer.
Och ytterligare några andra saker.
Jag tror inte dagen räcker om luften ska gå ur mig kl 14.

Men först ska jag tvätta håret.
Det borde jag ha gjort redan igår.. men det GLÖMDE JAG BORT...!!!
Det var en dear-catastrophy-badestdayofbadhairdays!!!
Jag måste gå halvsju hemifrån.
Fem i halv insåg jag att mitt hår var fett och stripigt och att det inte gick att dölja genom att ha det uppsatt.
Desperat masserade jag in någon slags hår-lotion (man hör ju!).
Det blev inte bättre. Tvärtom.
Det blev fett-elektriskt plus att jag såg fläckvis flintskallig ut.
Ännu mer desperat försökte jag med shampo och vatten att akuttvätta den främre delen av huvudet utan att blöta ner den bakre.
Det gick inte alls bra.
Fick inte bort shampot och håret blev så stripigt att det, trots att jag torkade det med både handduk och hårtork, fortfarande såg blött ut.
Blött (=fett) och platt.
+ fläckskalligt.
I det här läget förstod jag att det var kört.
Jag var tvungen att gå (=rusa).
Att stanna hemma p.g.a. en dear-catastrophy-badestdayofbadhairdays är inte ok.
Med fruktansvärda obehagskänslor var jag sedan tvungen att genomlida dagen med ett hår som såg ut som en slickad hjälm.. (+ partiell fläckskallighet).
Det såg ut ung. såhär:

Jag lovade mig själv att DET SKA ALDRIG HÄNDA IGEN!!!!

ALDRIG!!

så nu ska jag tvätta håret
for your information