hemma
Nu har vi återvänt till moderlandet och idag är det jobb som vanligt igen..
Inte en blund lyckades vi sova på planet!
Efter att ha lidit av grav narkolepsi hela resan så var vi plötsligt klarvakna.
Tittade på film.. Shrek 3 (eller är det 4?), en fånig romantisk komedi med Jennifer Lopez, Titanic, en annan fånig romantisk komedi med hon som spelar huvudrollen i Mama Mia..
Tjuvläste i den tokkristna amerikanska farbrorns bok på raden framför... "why christians have to change.. or die!".
Intressant. Funderade på om han skulle kunna bli galen och kapa planet. Det gjorde han aldrig.
Apropå det så tittade jag och dottern på en amerikansk religiös (kristen!) tv-show.
Där jämställde dom Obama med Hitler och Stalin.
Sen försäkrade dom att "God loves you... and so do we....!".
Jag kan inte rå för det.. men jag är lite av en religionsknarkare.
Allra helst kristna fanatiker. Den amerikanska sorten. Svenska frikyrkor går också bra.
Nu har jag sovit större delen av natten och även gårdagens eftermiddag.
Magen är sådär.
Igår var den helt urflippad.
Gjorde en pensionär och köpte proviva.
Man förväntar sig kanske turistmage om man åker till Indien.. inte om man åker till Kanada.. och äter gravy..
Nu är statsbesöket över.
Både sorgligt och en lättnad.
När vi väl var där så hade det varit trevligt att stanna längre.
Nu borde stresspressen alltså minska..
.. men inte än!
Nu måste vi fixa något scrapbooksliknande till mamma om resan.. och skriva ut fotografier.. och skriva och tacka till alla i Kanada.. och ovanpå det så fyller sonen 18 år nästa vecka!!!!!
Det hade jag förträngt.
Det var väl för mycket att ta in mitt i all stress och tidsbrist innan resan.
Herregud!
H.E.R.R.E.G.U.D.
1.8. Å.R.
Det kan man inte bara fira på Mc Donalds.
Och jag är pank.
Man blir det när man åker utomlands och tappar kontrollen över sitt visakort.
Det är jättesvårt att tänka om i andra valutor och fatta vad som är dyrt och vad som är billigt... och hur mycket pengar man har kvar..
Vilt chansande slänger man fram sitt visakort och hoppas på tur..
Och vi har ju krånglat med både kanadensiska och amerikanska dollar.
Måste ringa pappan och lämpa över hela 18-årsgrejen på honom.
Inte en blund lyckades vi sova på planet!
Efter att ha lidit av grav narkolepsi hela resan så var vi plötsligt klarvakna.
Tittade på film.. Shrek 3 (eller är det 4?), en fånig romantisk komedi med Jennifer Lopez, Titanic, en annan fånig romantisk komedi med hon som spelar huvudrollen i Mama Mia..
Tjuvläste i den tokkristna amerikanska farbrorns bok på raden framför... "why christians have to change.. or die!".
Intressant. Funderade på om han skulle kunna bli galen och kapa planet. Det gjorde han aldrig.
Apropå det så tittade jag och dottern på en amerikansk religiös (kristen!) tv-show.
Där jämställde dom Obama med Hitler och Stalin.
Sen försäkrade dom att "God loves you... and so do we....!".
Jag kan inte rå för det.. men jag är lite av en religionsknarkare.
Allra helst kristna fanatiker. Den amerikanska sorten. Svenska frikyrkor går också bra.
Nu har jag sovit större delen av natten och även gårdagens eftermiddag.
Magen är sådär.
Igår var den helt urflippad.
Gjorde en pensionär och köpte proviva.
Man förväntar sig kanske turistmage om man åker till Indien.. inte om man åker till Kanada.. och äter gravy..
Nu är statsbesöket över.
Både sorgligt och en lättnad.
När vi väl var där så hade det varit trevligt att stanna längre.
Nu borde stresspressen alltså minska..
.. men inte än!
Nu måste vi fixa något scrapbooksliknande till mamma om resan.. och skriva ut fotografier.. och skriva och tacka till alla i Kanada.. och ovanpå det så fyller sonen 18 år nästa vecka!!!!!
Det hade jag förträngt.
Det var väl för mycket att ta in mitt i all stress och tidsbrist innan resan.
Herregud!
H.E.R.R.E.G.U.D.
1.8. Å.R.
Det kan man inte bara fira på Mc Donalds.
Och jag är pank.
Man blir det när man åker utomlands och tappar kontrollen över sitt visakort.
Det är jättesvårt att tänka om i andra valutor och fatta vad som är dyrt och vad som är billigt... och hur mycket pengar man har kvar..
Vilt chansande slänger man fram sitt visakort och hoppas på tur..
Och vi har ju krånglat med både kanadensiska och amerikanska dollar.
Måste ringa pappan och lämpa över hela 18-årsgrejen på honom.
Kommentarer
Trackback
