down the mountain

Min inre klocka vet varken ut eller in.
Natten mellan lördag och söndag sov jag inte en blund.
Har lyckats sova någorlunda inatt.
Fasar för jobbet.. men det är nog ända sättet att komma i ordning igen.
Jag är trött. Ända in i märgen.
Men det är som om jag har förlorat förmågan att somna.
Och det är väldigt konstigt.
Jag som alltid kan somna, var och när som helst.
Vare sig jag är trött eller inte.

Jobbet.
Kände hur blodtrycket omedelbart steg när jag klev in på kontoret i fredags.
Ohälsosam arbetsplats det där.
Mitt mål är att bli lite mer asperger.
Jag ska bli lite mer oflexibel och mer fyrkantig.
Och lära mig stå ut med att folk stör sig på det.

Den här veckan.
Oj,oj.
Sonen fyller 18 och jag är pank.
Ser fram emot att stabilisera min ekonomi nu när jag snart inte är försörjningsansvarig längre.
Tycker det är lite sorgligt att jag vid min oerhörda ålder har en sån risig ekonomi så jag inte har en buffert att ta av.. men förstår det ändå när jag tänker efter..
Har man hankat sig fram i min lågstatusbransch och dessutom varit ensamstående tonårsmorsa (f.d. småbarnsmorsa) dom senaste 20 åren så är det bara logiskt.

Har pratat med pappan om att han ska anordna fest.
Har själv tänkt ut present.
En upplevelsepresent som jag kan betala senare. Ska bara fixa presentkort.
Och så själva firningen på morgonen.

Håller också på och grejar med presenten till mamman.
Dottern har grävt fram den fiffiga skrivaren till systemkameran som hon fick när hon tog studenten.
Nu skriver vi ut fotografier för fulla muggar och det blir väldigt snyggt måste jag säga.

Och så är det en massa annan skit.
Som tandläkaren och mammo-f-ing-grafi (man är tydligen i den åldern nu.. snart blir det starrop. också..).
Oerhört o-roliga saker.

Men en kul sak.
Doris-katten som varit ensam hemma när vi var borta håller nu på och spinner stämbanden (eller vad dom nu spinner med) av sig.. av belåtenhet för att vi här hemma igen.
Hon spinner både på in- och utandning. Ibland blir det nästan en dubbel-spinning.
Hon ligger som en lycklig liten trasa var man än befinner sig.
Man kan inte resa sig upp utan att först skaka av sig en katt.. lite fint..

Och Frasse-katten har det alldeles utmärkt med dotternsförredettapojkvän och hans pappa.
Helt kontinent!
Inget revir att bevaka.
Kanske var helt enkelt lösningen att skilja katterna åt???
Dom har ju egentligen aldrig direkt älskat varandra. Så där värst.

Och så fortsätter det.
Som sand i timglaset.. the days of our lives.. (oerhört mörk röst)

But this too shall pass.