mer om igår
Annars var gårdagen trevlig.
Jag var förvånande effektiv på förmiddagen och planerade scheman som aldrig förr.
Det gick konstigt lätt och jag undrar fortfarande vad jag missat.. det lär vi få veta idag!
Långa Farbrorn kom på liten visit och verkade vara på ett hejdundrande gott humör!
Han delade generöst med sig all information han hade om mm:s tarmundersökning häromdagen.. kontraströntgen och vaniljsås och sånt.
Sen uttryckte han lite försynt att han känner sig åsidosatt här i bloggen.
Han vill läsa mer om sig själv.
Han tycker att det har varit lite väl mycket che och little-miss-sunshine.
Jag håller med om det.
Men jag skriver ju mest om min egen tillvaro och om han inte utgör en del av den så blir det helt enkelt inte så mycket.
Men jag lovar.. jag ska försöka bättra mig på den punkten!
Gårdagen avslutades med gemensam spindelchock för mig och dottern.
Där låg vi, skönt tillbakalutade, och tittade på TV när jag plötsligt noterar en liten rörelse i ögonvrån..
Jag gör ofta det.. always on alert... men det brukar vara inbillning..
DEN HÄR GÅNGEN VAR DET INTE INBILLNING!
TILL VÄNSTER OM MIG, PÅ KUDDEN, SPRANG EN SVART SPINDEL... STOR SOM EN ENKRONA!!!!!!!
Detta utlöste total panik.
Jag hivade ut spindeln, med hjälp av min japanska-bildkryss-tidning (always handy) på golvet... vrålade till dottern att springa och hämta ett glas... dottern var först totalt paralyserad av skräck och kunde inte röra sig.. då VRÅLADE jag ännu högre och hon sprang iväg i vild panik... kom tillbaks med ett glas.. och då var spindeln helt plötsligt borta..
På golvet låg bara en liten svart grej som såg ut som skräp.
Jag petade misstänksamt på den (med tidningen som nu var helt trasig).. men det verkade verkligen bara vara skräp..
Ingenstans fanns spindeln.
Vi började titta lite längre bort, lyfte på pinaler och skakade kuddar..
DÅ!
Då ser jag hur skräpet börjar veckla ut benen.... SCHMACK!!!!! på med glaset!
Och faran var över.
Tänk... bara tänk!... det kan ju rent teoretiskt vara en svart änka från Canada.
En rätt jobbig dag rent känslomässigt.
Sen somnade jag.
Jag var förvånande effektiv på förmiddagen och planerade scheman som aldrig förr.
Det gick konstigt lätt och jag undrar fortfarande vad jag missat.. det lär vi få veta idag!
Långa Farbrorn kom på liten visit och verkade vara på ett hejdundrande gott humör!
Han delade generöst med sig all information han hade om mm:s tarmundersökning häromdagen.. kontraströntgen och vaniljsås och sånt.
Sen uttryckte han lite försynt att han känner sig åsidosatt här i bloggen.
Han vill läsa mer om sig själv.
Han tycker att det har varit lite väl mycket che och little-miss-sunshine.
Jag håller med om det.
Men jag skriver ju mest om min egen tillvaro och om han inte utgör en del av den så blir det helt enkelt inte så mycket.
Men jag lovar.. jag ska försöka bättra mig på den punkten!
Gårdagen avslutades med gemensam spindelchock för mig och dottern.
Där låg vi, skönt tillbakalutade, och tittade på TV när jag plötsligt noterar en liten rörelse i ögonvrån..
Jag gör ofta det.. always on alert... men det brukar vara inbillning..
DEN HÄR GÅNGEN VAR DET INTE INBILLNING!
TILL VÄNSTER OM MIG, PÅ KUDDEN, SPRANG EN SVART SPINDEL... STOR SOM EN ENKRONA!!!!!!!
Detta utlöste total panik.
Jag hivade ut spindeln, med hjälp av min japanska-bildkryss-tidning (always handy) på golvet... vrålade till dottern att springa och hämta ett glas... dottern var först totalt paralyserad av skräck och kunde inte röra sig.. då VRÅLADE jag ännu högre och hon sprang iväg i vild panik... kom tillbaks med ett glas.. och då var spindeln helt plötsligt borta..
På golvet låg bara en liten svart grej som såg ut som skräp.
Jag petade misstänksamt på den (med tidningen som nu var helt trasig).. men det verkade verkligen bara vara skräp..
Ingenstans fanns spindeln.
Vi började titta lite längre bort, lyfte på pinaler och skakade kuddar..
DÅ!
Då ser jag hur skräpet börjar veckla ut benen.... SCHMACK!!!!! på med glaset!
Och faran var över.
Tänk... bara tänk!... det kan ju rent teoretiskt vara en svart änka från Canada.
En rätt jobbig dag rent känslomässigt.
Sen somnade jag.
Kommentarer
Postat av: Långa Farbrorn
Jag förstår dig och dottern... Hade gjort likadant medan MM hade suttit i soffan och skrattat
Trackback
