down the mountain

Mitt liv är starkt begränsat.
Mina arenor utgörs för tillfället av hemmet, jobbet, gymet och Stockholms kollektivtrafik.
En och annan mataffär.
Positivt är ju att gymet har tillkommit. Det har alltså hänt något!
Och tanken med det är ju att ny energi ska alstras som ska leda till att fler arenor får utrymme i min tillvaro.
Och eftersom arenorna är begränsade så är ju personerna i mitt liv det också.
Det är mina ungar och det är mina arbetskamrater och det är mina trogna medresenärer på tunnelbanan samt snälla tanten på annexet.
Och det jag vill komma fram till här är att det därför inte blir så stor variation på det jag skriver här.
Det blir mycket che helt enkelt.
Men kanske inte så länge till..
Che ska bli polis för det har jag bestämt och han är faktiskt inne på det.. vi har printat ut allt som finns från polishogskolan.se och det verkar lovande.
Mina bästa kollegor avancerar!
Dom går vidare och blir doktorer, fastighetsmäklare och poliser.
Det är bara jag som är konstant.
Ska kanske börja kalla che för svärsonen här istället eftersom vi har tagit det steget i vår relation.
Han nästlar sig in mer och mer och var t.o.m. med och firade ungarnas pappas 40-årsdag förra veckan. Det var inte jag.
Vi funderar på att döpa familjeföretaget till......DUNDEZMA.... eller LEDUNDER....!!!..?..