down the mountain

Fick totala overklighetskänslor idag när jag i närapå tre TRE timmar satt och kedjedrack kaffe på hembesök med kulsprutepratande dam som pratade utan stopp.
Ett tag såg jag liksom oss båda utifrån och jag kunde inte förstå hur det hela någonsin skulle få ett slut.
Det kändes som om jag skulle kunnat sitta där tills någon av oss trillade av stolen av ren utmattning och svält.
Troligen jag.
I en timme avrundade jag och sen stapplade jag tillbaks till kontoret fullständigt utsugen på alla mina krafter.
Och det var inte ens en kund vi har utan en möjligen potentiell sådan.
Det är ett tufft jobb och det är jag som gör det. Jo.

Nu sitter jag här på kontoret och fördriver tiden.
Ska gå och träna men gymet är upptaget fram till kl 18.30.
Vill inte. Orkar inte.
Men jag SKA gå dit och byta om och sen får jag väl stå där och gäspa och vägra träna om det ska vara på det viset.

Är glad för min blommiga klänning i alla fall.
Jag är en enkel och ytlig människa.
Fast che.. eller svärsonen som jag numera kallar honom och han kallar mig svärmor.. tyckte att det var lite too much.
Och det skulle faktiskt kännas lite mer spännande med en klänning med små handgranater på.. eller grävmaskiner.
Om någon kan tipsa om något sånt så blir jag glad!

(och svärmor och svärson kallar vi oss för någon slags relation måste vi ju ha.. jag är inte mamma till hans flickvän vad jag vet..)