down the mountain

Ingen bra start idag med tanke på att jag idag ska vara en solstråle på jobbet för att motbevisa che som påstår att jag alltid är sur och negativ åtminstone på morgonen..
Allt började bra redan igår kväll då jag och dottern åt tapas med bilregistret.. det var gott, trevligt och mysigt även om det blev lite väl mycket prat om mig och mina problem.
Pga av detta ligger jag minus på sömnkontot men det skulle vara heeeelt ok om det bara inte var för att när jag hasade mig upp och ut i köket i morse så möttes jag av k.a.o.s.
Slyngelson och slyngelkompis har glada i hatten kommit hem mittinatten och lagat mat.
Spenatpasta.
Det var ganska lätt att räkna ut genom att titta på spisen, väggen, golvet och diskhon.
s.å.  ä.c.k.l.i.g.t!
Jag slet upp sonen genom att dra honom i stortån och skällde.. vet inte om hans lilla repade microchip till hjärna kunde perceptera något men det kändes lite bättre för mig åtminstone.
Sen slängde jag all äcklig disk med buller och bång på spisen så det lät jättemycket.. förmodligen inte ända in i sonens rum tyvärr utan kanske mer in i dotterns (förlåt).
Är fortfarande ARG. URSINNIG nästan. Rentav.

Ovanpå det har jag den underliggande (ovanpå.. underliggande.. kan tyckas motsägelsefullt) känslan av obehag som beror på grejer som jag inte vill ventilera i annat än verbal form med dom jag litar på.

Utgångsläget är alltså:

• minus på sömnkontot
• ursinne
• obehag

samt måste jag tillägga

• stripigt hår TROTS att jag tvättade det igår

Blir ännu argare när jag tänker på dom himlande ögonen och "vadvardetjagsa"-menande blickarna från che.
Och ÄNNU argare när jag tänker på att jag inte kan ringa och skälla på sonen eftersom han inte har någon mobil.

ÅÅÅHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!