down the mountain

Åkte såklart och jobbade igår men magen var knäpp och sen lyckades jag nästan få migrän.. jobbade hela dagen men mådde inte direkt strålande.
Idag vaknar jag med killningar i halsen. Mycket störande.
Ska ändå göra ALLT för att åka och träna på förmiddagen.
Det gör ju inte ont i halsen.
På jobbet är jag fortfarande nonstop ARG.
Allt känns orättvist och omöjligt. Blir psykiskt utmattad av att hela tiden få höra att vi liksom inte duger och att vi måste, måste, måste...!!!!
Det som uppväger det negativa är såklart che och LMS. Vi har så extremt roligt trots allt! Märkligt.
Särskilt che och jag har bondat en hel del på sistone.. vi har ju varit ensamma eftersom LMS har haft semester.
Vi diskuterar buffy och "Känslans intelligens" och lucid dreams.
Han skulle typ kunna vara min son.. och han är väldigt ung.. men ändå klok och väldigt, väldigt rolig.
Det får en att tänka på det här med ålder.. hur ointressant det kan vara.. men hur ofrånkomligt det är att automatiskt kategorisera varenda kotte man möter utifrån ålder och kön.. det är rätt så befriande när man kan komma loss från det emellanåt..
Jag tycker att man märker mer och mer ju äldre man blir att man liksom har alla sina åldrar inom sig.
Man är inte bara EN ålder.
Ung kan man vara hur gammal man än är.. men det behöver inte betyda att man är omogen och barnslig.
Jag tror att jag är en rätt ung människa.
Fast varje gång jag tänker den tanken så måste jag tillägga att jag nog är rätt gammal också.. och har alltid varit.
När jag var liten var jag lillgammal.. och på något sätt har jag fortsatt att vara det.
Jag kan vara ganska klok... men samtidigt totalt omdömeslös och irriterande naiv.
Anyhoo.
Jag trivs med unga människor i alla åldrar.
Unga människor som är nyfikna och intelligenta.

....

Och med intelligent menar jag att man är lite rörlig i huvudet.
Man behöver inte veta allt eller ha en massa erfarenhet... men man REFLEKTERAR och kan tänka i flera lager och led.

ja,ja

Jag har stora krav på min omgivning.
Och mig själv.
Uppenbarligen.