down the mountain

Stor dag idag.
Sonen blir fri.
13 år i skolan + dagis och det har varit både upp och ner.
Sonen har kämpat.
VI har kämpat.
Vissa lärare har slitit sitt hår. Och skägg.
ALLA har varit överens om att sonen är en himla trevlig person.
Fast han har avbildat nedsurfad internetporr (kompis pappa) med kritor i 6-årsverksamheten, klottrat ner skoltoaletten och fått sona för det (tillsammans med diverse löst pack till polare), blivit jagad av anabol hantverkare efter att ha moonat inför honom tillsammans med den ohängde vapendragaren J, oroat 6-årsfröknarna genom att hala upp både skruvmejsel, hammare, morakniv och lite andra potentiella mordvapen ur ryggan.., skolkat pga kärlek, blivit radioaktiv i Tjernobyl, druckit vodka och trashat hotellrum i Ukraina.
Medmera.

Men vi har pluggat och pluggat.
Han är inte ointelligent den där sonen.. det har bara varit så mycket annat.. samtidigt.
Nu får han äntligen känna sig fri och oägd.
Ta sina egna bra och dåliga beslut eller inte ta dom alls.
Ta sina egna bra och dåliga konsekvenser.
Det kommer att passa honom utmärkt.. han har liksom jobbat på den här frigörelsen sedan dag 1.
Lite kompletterande skola är det kvar och självklart får han bo kvar hemma och bli betald för under den tiden.
Sen tror jag inte att jag kommer att behöva bekymra mig om att slänga ut honom.. han kommer att ordna den biten själv.
Det är jag övertygad om.

Och nu är batteriet slut.