down the mountain

Jag är djupt imponerad av mig själv som precis alldeles nyss kom hem från gymet.
Jag tar det en gång till: ".. kom hem från gymet.."
Så olikt mig att jag måste kolla i spegeln för att se om jag fortfarande är jag.
Har redan stött på problem med LCHF-kosten. Jag mår illa av den.
Ägg blä!
Kött blä!!
Tonfisk dubbelblä!
Bakade ett konstigt LCHF-bröd som blev som en sockerkaka.
Innehåller linfrön, physillumfrön, sesamfrön, solroskärnor, bakpulver, kardemumma, salt, fibrex, cashewmjöl, mandelmjöl, 6 ägg!!!, creme fraiche, smör och kesella.
Var tvungen att köpa en banan efter träningen.. kunde absolut inte förmå mig till att peta i mig tonfiskröran som jag hade med mig.

Tänker på dom i Japan.
Tänker på hur det skulle vara om en jättevåg bara vällde in.
Svårt att föreställa sig.
Tänker på Pigge Werkelin.
Lyssnade på hans bok nyligen om tsunamin i Thailand.
Och sen såg jag ett inslag med honom i "Jakten på lyckan" som gått på svt.
Där diskuterades definitioner och förutsättningar för lycka.
Jag tror det är ganska individuellt.
För mig är hälsan helt avgörande.
Om jag och dom som står mig nära är någorlunda friska så är jag absolut nöjd och mer eller mindre lycklig.
Visst kan jag känna mig nere emellanåt.. men då behöver jag bara tänka tillbaka på när dottern låg i koma och plötsligt tycker jag att allt är ganska fantastiskt underbart.
Man får påminna sig ibland.

Så visst är jag lycklig när jag tänker efter.
Men jag är ändå inne i en period när jag känner mig ensam.
Jag är ju sån ibland.
Alla kanske känner så.
Just nu känner jag mig liten och ensam.. det har säkert med situationen på jobbet att göra..
Av erfarenhet vet jag dock att det brukar leda till att jag blir starkare på något sätt.
Jag inser att jag måste stå på egna ben och inte luta mig mot någon annan (utom för skojs skull förstås!).
Och den insikten brukar göra att jag tar tag i saker.
Jag känner mig vid det här laget.
Jag är rätt seg när det gäller.