himla bra och himla dåligt
Tränade igår!
Tränade riktigt ordentliget. Blev svettig och röd i ansiktete och det kändes bara bra.
Mycket, mycket nöjd med mig själv.
Dålig sak på jobbet.
En anställd funderar på att anmäla oss (vi på kontoret) för diskriminering och mobbing.
Den anställde genomgår ett könsbyte och upplever att vi på något sätt motarbetar det och är respektlösa. Att vi säger till kunder att den anställde är det första könet (tjej) och inte det nya (kille).
Jag säger bara AAAAARRRRGGGGHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ingen av oss på kontoret kan erinra oss att vi har sagt så. Däremot har vi inte aktivt korrigerat pansjisar som trott fel. Vi har liksom inte gått in i könsdiskussion.
Den anställde har mått dåligt och vi har inte frågat hur det är.
Och jag önskar att det fanns tid för lite medmänsklighet under mina arbetsdagar men det gör det inte.
Det är ett jobb.
Vi är inte lärare, fritidsledare, mammor, kompisar, diakonissor eller kuratorer.
Jag frågar numera inte hur det är eftersom jag inte har tid att lyssna på svaret.
Ett jobb är ett jobb är ett jobb.
Vad förväntar man sig av ett jobb?
För mig är det inte så himla märkvärdigt med könsbyte.
Jag tänker inte på det längre.
Jag tycker det är superduper att man kan göra det och att det finns dom som vågar det.
Jag förstår FÖRSTÅR att jag inte kan förstå vidden av vad det innebär. Thats me. Ödmjuk i min begränsning.
Men JAG HAR INTE TID att gräva ner mig och förhålla mig till det på arbetstid.
Det är så tråkigt att man inte bara kan säga till om vi är så klumpiga och klantiga att vi gör fel... att det måste anmälas hit och dit.
Det ställs väldigt höga krav på oss hela, hela tiden.
Ändå finns ingen tid avsatt för samtal och arbetsledning. Det ingår inte i våra arbetsuppgifter. Vi jobbar i första hand mot kund.. inte mot personal.
Jag gillar inte att uppfattas som en hård och kall människa.
Kan jag anmäla någon för det?
Tränade riktigt ordentliget. Blev svettig och röd i ansiktete och det kändes bara bra.
Mycket, mycket nöjd med mig själv.
Dålig sak på jobbet.
En anställd funderar på att anmäla oss (vi på kontoret) för diskriminering och mobbing.
Den anställde genomgår ett könsbyte och upplever att vi på något sätt motarbetar det och är respektlösa. Att vi säger till kunder att den anställde är det första könet (tjej) och inte det nya (kille).
Jag säger bara AAAAARRRRGGGGHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ingen av oss på kontoret kan erinra oss att vi har sagt så. Däremot har vi inte aktivt korrigerat pansjisar som trott fel. Vi har liksom inte gått in i könsdiskussion.
Den anställde har mått dåligt och vi har inte frågat hur det är.
Och jag önskar att det fanns tid för lite medmänsklighet under mina arbetsdagar men det gör det inte.
Det är ett jobb.
Vi är inte lärare, fritidsledare, mammor, kompisar, diakonissor eller kuratorer.
Jag frågar numera inte hur det är eftersom jag inte har tid att lyssna på svaret.
Ett jobb är ett jobb är ett jobb.
Vad förväntar man sig av ett jobb?
För mig är det inte så himla märkvärdigt med könsbyte.
Jag tänker inte på det längre.
Jag tycker det är superduper att man kan göra det och att det finns dom som vågar det.
Jag förstår FÖRSTÅR att jag inte kan förstå vidden av vad det innebär. Thats me. Ödmjuk i min begränsning.
Men JAG HAR INTE TID att gräva ner mig och förhålla mig till det på arbetstid.
Det är så tråkigt att man inte bara kan säga till om vi är så klumpiga och klantiga att vi gör fel... att det måste anmälas hit och dit.
Det ställs väldigt höga krav på oss hela, hela tiden.
Ändå finns ingen tid avsatt för samtal och arbetsledning. Det ingår inte i våra arbetsuppgifter. Vi jobbar i första hand mot kund.. inte mot personal.
Jag gillar inte att uppfattas som en hård och kall människa.
Kan jag anmäla någon för det?
Kommentarer
Trackback
