down the mountain

Hela dagen igår gick åt pipan eftersom jag fick ont i huvudet.
Nu är jag uppe onödigt tidigt och planerar att åka och träna och sen förbi jobbet.
Tänkte ringa lite telefonsamtal och boka in lite hembesök nästa vecka och så hade visst che något på hjärtat också.
Träna är viktigast.
I helgen tänker jag jobba.. kanske rentav dygna mellan söndag och måndag.. får väl se om energin finns, annars är det då rakt ingen idé.

Annars känner jag mig ganska nollställd.
Det är varken upp eller ner. Formkurvan är stabilt horisontell. Vilket i sig är lite ner eftersom det är lite tråkigt.
Det är väl nu man ska smida dom där planerna.. samla dom där krafterna. Och kanske dricka den där champagnen!!?
Eller.

Jag är inte ens upprörd över något.
Jag är ALLTID upprörd över dödsstraffet och dylikt... men det är liksom inte någon aktiv upprördhet för tillfället.
Allting känns lite jolmigt. Som smör som stått framme över natten.
(märk hur jag jobbar på att rubba den horisontella balansen)
Varför ska det vara så att problem och kriser genast tippar ner formkurvan i brant nerförsbacke åt höger... medan frånvaron av problem och kriser inte alls åstadkommer samma lyft uppåt?????
Man är så dum.
Man vet ju inte alls vad som händer i nästa kapitel.
Då kanske man får ångra sig.

Ska försöka skärpa till mig lite
Ska samla på bra saker och upprördheter.
Rapporterar här sen.

Lite såhär känner jag idag: