down the mountain

Nu är kl halvsju och ca kl åtta ska jag och dottern traska iväg för att åka ut till Kårsta och pappas m.
Vi ska rensa och sortera och slänga och greja.
Kanske finns det något man vill ha.
Det känns lite jobbigt.. hela grejen.. men jag vet att det kommer att bli trevligt att träffa m och kanske syskonen.
Vi planerar att åka hemåt innan kvällen.
Imorgon är det utsovning och träning.

Igår:
jag TRÄNADE.
Jag tvekade.. bestämde mig t.o.m. för att hoppa över det eftersom dottern skulle åka hem.. men då sa che att han tyckte att jag skulle träna och att han faktiskt var positivt överraskad av att jag varit så duktig i nästan två veckor och kanske mer.
Det avgjorde saken.
Jag trampade i en halvtimme... och kom på det ultimata!
LSM ringde när jag hade trampat i fem minuter och precis höll på att dö av uttråkning och redan hade sneglat på klockan hundra gånger.
Jag svarade och fortsatte att trampa och vi pratade i 20 minuter!
Jag trampade hela tiden. Inga problem.
Blev varm och svettig och flåsig.. men inte värre än att jag kunde prata.. och tiden flög iväg!
Alltså.. jag ska utnyttja min tramptid till att ringa mamma som jag alltid har dåligt samvete för eftersom jag aldrig har tid att ringa. Perfekt!!!
Det går ju inte att styrketräna och snacka i telefon samtidigt.. men trampandet är ju också viktigt och nu kanske jag kan förlänga det!
Woho!!!

Kostmässigt går det ganska bra.
Efter träning äter jag en banan och en recovery-bar. För det är jag värd.
Annars är det mest köttfärsbiffar och tsatziki, kyckling, ägg och bacon. Hittills.
Köper färdiga köttfärsbiffar över disk på Ica. Och ugnsrostade grönsaker.
Kan man gnaga på lite närsomhelst.
Praktiskt.

Om någon frågade mig vad jag har för en slags blogg så skulle jag kunna säga TRÄNINGSBLOGG.
Min kropp är i chock.