down the mountain

Jag har hål i mina skor och det läcker in vatten. Rent mentalt. Så känns det.

Orkar inte skriva här för tillfället.
Har lite olika svarta hål att förhålla mig till men kris är ju utveckling och bla,bla,bla... osv..etc..
Det handlar ju om livet eller döden och det man inte dör av går ju alltid att hantera på det ena eller andra sättet även om det kan ta lite tid ibland.
Det tar mycket energi också så jag sover och hanterar bäst jag kan.
För att ingen ska bli orolig kan jag ju ändå nämna att mina svarta hål handlar mestadels om livet vilket kan vara jobbigt nog. Det lilla som handlar om döden har med jobbet att göra. Ches och  min lilla 99ochetthalvtåriga dam somnade in för gott i torsdags vilket var väntat. Vi har gett henne den bästa mest o-carema-aktiga palliativa omvårdnaden vi har förmått i nästan tre veckor och det har varit en givande upplevelse. Vi var inte där när hon gick bort men gick ändå dit och sa hejdå efteråt innan läkaren kom dit. Det ingår i utvecklingen att fejsa döden ibland så man fattar vad allting handlar om.

(affärsresan gick bra och jag älskar fortfarande London även om behovet tillfälligtvis är mättat.. blev så himla intensivt.. samt att nästa gång jag åker dit måste jag verkligen hitta nya ställen och inte gå i samma spår hela tiden.. syftet med resan uppnåddes men om det leder till något får vi väl se.. jag drömmer vidare anyhoo..)

Nu tittade jag alltså bara in här för att meddela att det råder en sk bloggpaus.
Jag riktar mina energier åt andra håll.
Det ordnar sig.